Tematrio om resor

Bloggen och jag må ha semester men det innebär ju inte att ett och annat inlägg tillverkas. Speciellt en av Lyrans tematrios med lockande ämne är svår att låta bli att vara med på.

1. Orhan Pamuks huvuperson gör i Snö en resa reportageresa till hemstaden Kars för att rapportera från det stundande valet men också om varför så många muslimska flickor begår självmord. För huvudpersonen Ka blir det inte bara en geografisk resan utan också en tillbaka till sin barn- och ungdom, en resa för att finna kärleken och inte minst en inre resa. Läs mera här.

2. I Tanja Langers bok Cap Esetrel får vi följa ett antal personer som av olika skäl kommer till sydfrankrike och Cap Estrel för att tillbringa sin sommarferie där. Läs mera här.

3. I Kaffe med musik av Karin Brunk-Holmqvist gör fyra väninnor från en syförening en bussresa till en julmarknad i Tyskland. Läs mera här. 

Orhan Pamuk - Snö

Årets åttonde nobelpristagare är Orhan Pamuk och hans bok Snö. Den utspelar sig i staden Kars under några dagar 1992 då det snöar oupphörligen och ingen kan ta sig in i eller bort från staden. Kars är en mindre provinsiell stad långt bort från Ankara och Istanbul.

Läsaren får följa poeten Ka som återvänder till Turkiet efter många år i exil i Tyskland. Han reser till Kars med förhoppningen att återse en gammal flickvän och för att för en tidnings räkning skriva en artikel om en våg av självmord bland unga flickor som förvägrats bära slöja. Han stiger rakt in i en stad som är delad politiskt, där islamisterna är på frammarsch och hatet mot skolans rektor är så starkt för att han har förbjudit huvudduk på skolans flickor att han mördas. Ka blir ett huvudvittne och dras in i de politiska intrigerna och maktspelet bakom det förestående valet. Han träffar företrädare för alla olika sidor och dras djupt in i intrigerna.

Jag tycker miljöbeskrivningarna av den av snö avstängda staden Kars är underbara, liksom de av människorna, TV-n som verkar stå på överallt, tehusen som ligger i varje kvarter och alla har bilder från alperna på sina väggar. Det är en viktig roman politiskt sett som ger en bild av dagens Turkiet och de problem de brottas med. Pamuk är en duktig berättare men jag tycker boken är för lång. De ideliga utdragna konversationerna mellan personer med olika ståndpunkt blir för invecklade och rent ut sagt tråkiga. Jag är glad att jag har läst Snö, men jag fick kämpa mig igenom den och var nära att ge upp flera gånger.

Dilsa Demirbag-Sten - Stamtavlor

Samtidigt som Dilsa Demirbag-Sten skildrar sina kurdiska anor i en rad kärleksfullt tecknade, och som det verkar, raka berättelser i boken Stamtavlor ger hon läsaren även en lektion i kulturskillnader och kulturkrockar. Ett aktuellt tema är såklart den s k hederskulturen och författaren väjer inte för att tackla det. Det är svårt för mig som västerländsk kvinna och med i grunden kristen livssyn att ens börja förstå alla aspekter som ligger bakom.

Kärleken till mormor Mukades är stark och vacker och denna starka kvinna tilldelas ett helt eget kapitel fyllt av kärlek, tacksamhet och förståelse.

Bitvis blev jag väldigt arg när jag läste boken och beskrivningarna av det turkiska förtrycket av kurderna och kurdernas eget förtryck av sina kvinnor och barn. Berättelser om grymheter som tortyr och de lekar barnen roade sig med som små är starka och det framkallar bara avsmak hos mig. Som så många gånger förr när jag läst skildringar från andra kulturer är jag så innerligt glad att jag dragit en av livets vinstlotter och är född där jag är född.