Jag känner mig lite stolt för att jag har tagit mig igenom Steve Sem-Sandbergs gigantiska roman De fattiga i Lodz. Det är inte vilken tegelsten som helst som t ex Buddenbrooks eller Anna Karenina. De fattiga i Lodz är ett enda långt minnesmärke över de hundratusentals judar som på olika vägar hamnade i gettot i Lodz under andra världskriget och deras tragiska öde. Nästan undantagslöst slutade de sina dagar i något av nazisternas utrotningsläger.
I centrum av berättelsen finns preses/åldermannen/ordförande. Hans namn är Mordechai Chaim Rumkowski. Det är denne man som styr i gettot, hans ord är lag och han är också länken mellan judarna i gettot och de styrande tyskarna utanför gettos vars ord och vilja är lag. Denne Rumkowski har fått ett komplicerat eftermäle och utan att avslöja för mycket om boken kan jag säga att han är en minst sagt osympatisk person. Det han gör och den han är avslöjas bara gradvis och det dröjer ett bra tag innan läsaren får full överblick över denne man.
Det finns många vidriga passager i boken gör läsaren illamående men texten är hela tiden skriven på ett sakligt och faktamässigt sätt utan att blanda in för mycket känslor. Det är nog detta som gör att jag har kunnat ta mig igenom hela berättelsen relativt smärtfritt ändå. Det känns som att jag som läsare står bredvid och tittar på, som att få en spelfilm förevisad mig.
Helt klart en av årets bättre böcker jag läst så här långt där händelserna och många av bokens karaktärer kommer att stanna hos mig länge.
5 kommentarer:
"De fattiga i Lodz" var en stor läsupplevelse även för mig - Jag är glad att den kom i pocketutgåva så att jag äntligen kom till skott att läsa den.
Nu blir jag både sugen och lite skrämd att ge mig på denna tegelsten som ligger i min hylla. På bokrean slog jag till och sedan har den legat till sig. Får nog ändå försöka mig på den under sommarmånaderna. Tack för din text!
Jag läste med stort intresse "De fattiga i Lodz" förra året. Mycket beroende på att jag skrivit en musikteater som handlar om gettot i Lodz och som bygger på Zenia Larssons bok: Skuggorna vid träbron. Jag har ju läst väldigt mycket om gettot under tiden jag arbetade med teaterföreställningen men det var en hel del förklaringar jag fick genom Steve Sem-Sandbergs bok. Det är många vidrigheter som utfördes under de åren. De närde ändå ett hopp, ryssarna var så nära att befria Lodz men strax före tömdes hela gettot. Det finns mycket att säga om detta. Det viktigaste är nog att vi aldrig glömmer och det var därför jag gjorde teaterpjäsen.
Monika: tack för att du delar med dig av din berättelse om pjäsen. Zenia Larsson är jag inte bekant med.
jag har också den i hyllan. Har lyssnat på Sem-Sandberg berätta om när han skrev den samt läsa upp några avsnitt. Jag får ta tag i den någon gång.
Skicka en kommentar