lördag 7 januari 2012

José Saramago - Dubbelgångaren

Årets första nobelpristagare i litteratur som jag läst är portugisiske José Saramago som fick sitt pris 1998. En del av nomineringen då löd

”som med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar”

Den här motiveringen tyckte jag inte säger så mycket om vad för slags författare José Saramago är. Nyfiken var jag trots allt och Dubbelgångaren är mitt första möte med en portugisisk författare.

Huvudpersonen är historieläraren Tertuliano Máximo Afonso som av en ren tillfällighet upptäcker att han har en dubbelgångare, en skådespelare han ser i en hyrd videofilm. Han lyckas spåra dubbelgångaren och de möts till slut. Ett spännande möte som får ganska oväntade konsekvenser när de två inte kan sluta tänka på varandra eller hålla sig ifrån varandra.

Dubbelgångaren är en variation på ett gamalt tema, förväxlingskomedin. Är det då en komedi? Njae, inte renodlat här finns inslag av spänning och kanske rentav skräck, livsfilosofi, hämnd och passion. Det låter som att boken har det mesta och det måste jag hålla med om. Jag gillar Dubbelgångaren. Saramago förmedlar sin historia med en stillsam, underfundig humor som inflikas i handlingen lika överaskande som välkommet.

Tertuliano Máximo Afonso är en sympatisk hjälte om inte helt trovärdig i sin roll. Han är blyg och försagd, men envis och jag kan inte annat än att tycka om honom, den lilla människan som genom att spåra sin dubbelgångare öppnar Pandoras box och hamnar i ett tillstånd där det inte finns någon återvändo. Han tacklar ett frågan om vad som egentligen utgör vår identitet med på ett djupgående och filosofiskt sätt som i högsta grad tilltalar mig.

Till sist ett par ord om det udda språkbruket i Dubbelgångaren. Det tar tid att vänja sig vid Saramagos språkbehandling. Dialogerna är förvirrande, de olika replikerna åtskiljs endast med ett kommatecken varför det tar längre tid än normalt att läsa boken.

4 kommentarer:

Hermia sa...

Den ska jag lägga på minnet! Läste för några år sedan Alla namnen som jag tyckte om och i somras en tunn självbiografi, Små minnen (tror jag titeln är..) en vacker och stillsam bok som gärna fått fortsätta lite till.

Läst, sett & hört sa...

ambitiöst av dig, mimmimarie!
jag har inte läst saramago.
två portugisiskspråkiga författare har jag läst, nämligen germano almeida från kap verde och clarice lispector från brasilien. jag gillade båda.

Evalinn sa...

Jag har bara läst en bok av honom, minns inte ens vilken nu, men minns att jag tyckte att den var lite svår. Det var dock länge sedan, det är kanske läge att ge honom en chans till.

Nattens bibliotek sa...

Jag har faktiskt aldrig läst något av Saramago. jag har fått för mig att han är knepig. Men jag kanske ska ge honom ett försök:)