Jag har tidigare läst och älskat Lena Einhorns bok om sin mamma, Ninas resa - en överlevnadsberättelse och älskat den boket. Det blir inte lika omedelbart en kärlekshistoria mellan den nya boken Siri och mig själv. Den är paradoxalt nog inte lika lätt att ta till sig, jag tycker att själva genren faller mellan två stolar. På omslaget står det roman men jag kanske hellre skulle vilja peta in den i biografifacket, om än en dramatiserad sådan. Jag har svårt för den här typen av böcker där storyn kring en person är oerhört väl efterforskad och sammanställd men där helhetsintrycket förstörs genom fabuleringar av känslor och fantasier kring dialoger som kanske har eller inte har ägt rum. Helhetsintrycket dras ner hur bra boken sedan är och hur viktigt dess budskap är. Jag valde att lyssna på boken och det var författaren själv som läste in sin bok. Ett inte helt lyckat val. Lena Einhorn läser med blandad inlevelse och blandat genom att skrika vilket var rent otäckt att lyssna på emellanåt och avståndsskapande till lyssnaren. Boken är dessutom skriven i flera parallella eror vilket jag tyckte det gjorde det svårt att hänga med och få sammanhang i berättelsen. Själva storyn vinner inte på att man hoppar i tiden utan blir rentav förvirrande. Jag hade mycket hellre följt Siris och August förhållande i alla dess ljusa och mörka skeenden kronologiskt.
Nog med gnäll. Hennes öde och hennes kamp mot August Strindberg för att få behålla deras gemensamma barn när äktenskapet brakade ihop är intressant än idag. Att hon stod pall för hans våld, hans anklagelser mot henne om superi, otrohet, lesbiskhet, oredigt leverne, vanvård av barnens intellektuella fostran m m är i sanning storartat även om det kostade på. Trots allt är Siris historia en som är värd att skrivas, läsas eller lyssnas till.
5 kommentarer:
Är också intresserad av att läsa Siri pga Strindbergsåret, får se vad mitt omdöme blir så småningom.
Även jag älskade Ninas resa (både bok och film), men har känt mig lite tveksam till Siri. Främst för att den utger sig för att vara en roman och och inte en biografi. Hur ska man som läsare veta vad fakta upphör och fantasin tar över? Det hindrade iofs sig inte att jag läste och älskade Övervintring om Silvia Plath som är skriven på liknande premisser :)
Nu vet jag iaf att jag ska läsa och inte lyssna på Siri om jag bestämmer mig för att ge dem en chans!
Jag läste och det kanske var lättare att hålla koll på kronologin då. Jag tyckte också att det var lite klurigt med roman/biografi men mycket läsvärd. Trodde faktiskt att den skulle bli augustnominerad.
http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2011/08/siri-en-augustpriskandidat.html
Ninas resa har jag sett som film, i min bokhylla finns de gamla originalböckerna (??) om alla Strindbergs fruar...
Jag läste den också och tyckte inte heller att tidshoppen var svåra. Fast det hade jag nog tyckt om jag lyssnat för jag har svårt med siffror och måste se dem skrivna.
Jag gillade verkligen boken och har inga betänkligheter med att fantasi och verklighet blandas. Kanske för att det är så långt tillbaka i tiden så att det inte finns någon som kan bli förolämpad för att ha fått ord lagda i munnen?
/den lilla boklådan
Skicka en kommentar