Yrsa Sigurdardottir lyckas väva in en stor portion av isländsk historia i sin deckarhistoria med ett lyckat resultat och jag har som en svamp sugit i mig så mycket jag bara kan. Deckarintrigen i sig lämnar väl lite övrigt att önska. En ung tysk student med minst sagt udda livsstil och intresse mördas. Polisen anhåller en man men det är inte rätt person. Två privatspanare anställs av den dödes familj för att ta reda på sanningen. Kan verkligen spåren som går via trollkonster och häxerier på 1500-talet leda dem rätt?
Givet att deckare inte är min vanliga genre tycker jag ändå att den här berättelsen har klara svagheter. Intrigen är tillkrånglad och utan de historiska och geografiska aspekterna hade jag slutat lyssna för länge sedan. Och är det inte lite banalt att alla i boken ständigt och jämt ler mot varandra, trots det allvarliga innehållet i intrigen. Han log, hon log, hon ler, han ler. Det vete 17 om inte liket också log.
Boel på Böcker emellan har också läst Det tredje tecknet.
3 kommentarer:
Jag har läst Indridasons deckarserie från Island, de tycker jag håller intrigmässigt. Om du nu inte gett upp genren helt förstås...
Tja, den här genren är ju inte mitt förstahandsval, men jag ska ha ditt tips i åtanke Anna.
Just Böcker emellan-Boel tipsade mig om att du liksom jag planerar en Islandstur. Eller min tur är redan planerad och klar av svärfar :-) men jag tänkte läsa lite isländskt inför den. Jag har dock fokus på nutida litteratur men undviker deckare då jag liksom du inte gillar dem. Jag kikade lite på Njáls saga och någon mer men de verkade aningens tunga och långa. Jag ser dock att du hittat lite kortare varianter, ser fram emot att följa din isländska läsning!
Skicka en kommentar