Det har snart gått ett par månader sedan jag lyssnade och njöt av Cilla Naumanns bok Springa med åror och sedan har jag GLÖMT BORT att skriva om den. Själv förstår jag inte hur det har gått till och nu blir det att försöka skriva ur minnet.
Monika bor på den halländska landsbygden, invid havet. Pappan som är bonde och ensamstående förälder börjar sälja av tomter åt sommargäster för att få lantbruket att gå ihop. Johannas föräldrar som kommer från Stockholm köper det första huset och de två flickorna börjar spendera sina sommarlov ihop. De kommer från helt skilda världar men tillsammans lever de ut sina fantasier och äventyr under några sommarveckor. De jobbar och sparar pengar för att tillsammans åka till Paris utan föräldrarnas medgivande. Det blir en resa som verkligen visar vad de går för och vilka slags flickor de egentligen är.
Monika och Johanna växer upp och bildar familj. Deras barn i sin tur leker tillsammans på sommarloven men nu är avståndet mellan stad och landsbygd än större.
Cilla Naumann har med små medel skapat en stor berättelse. Att sedan boken verkligen högg tag i mig och fick mig att känna mig obekväm på ett odefinierbart sätt gör att jag värderar den än högre. Det finns paralleller mellan landsbygdens verklighet idag och det som beskrivs i Springa med åror. Själv bor jag i en bygd där det vistas mycket sommargäster från våra sydligare grannländer. Dessa är ofta stadsmänniskor och har liten kunskap och respekt för det land och den kultur de besöker dessvärre vilket bäddar för muttrande och oro bland den fasta befolkningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar