En modern klassiker

ALLT gott jag har hört om Chimamanda Ngozi Adichies roman En halv gul sol är sant. Jag var uppriktigt ledsen när boken var slut och trots att det är en sådan tegelsten kommer jag att läsa om den.

Liksom många andra av min generation som inte tyckte om maten hemma eller i skolan fick vi höra att vi skulle äta upp och hur synd det var om barnen i Biafra som svalt. Ett inte särskilt pedagogiskt framgångsrikt sätt att få barn att äta upp. Jag tyckte verkligen inte om barnen i Biafra som fick mig att framstå i dålig dager och något av den känslan har suttit i. Mina kunskaper om Biafra har varit mycket bristfälliga. Nu tack vare En halv gul sol och flitigt googlande bl a här, vet jag mera. Det är underbart vad en bok kan sätta igång för processer. Det är verkligen god litteratur.

Titeln En halv gul sol anspelar på Biafras flagga i rött, svart och grönt med en uppåtgående (halv) sol i mitten. Romanen är så full av liv och kraft, så initierad och involverande att det är svårt att samla tankarna och skriva något vettigt. En modern klassiker som förtjänas att läsas och diskuteras. Chimamanda Ngozi Adichie är en gudabenådad berättare och jag har tidigare skrivit om hennes andra böcker Det där som nästan kväver dig och Lila Hibiskus.

Kainene, Olanna, Ugwu, Baby och de andra har blivit som riktiga vänner och det känns lite som att säga adjö till goda vänner när boken är slut. Jag vill verkligen veta hur det går för dem i fortsättningen. Tydligen planeras en filmatisering av boken, men hur de planerna framskrider vet jag inte.