Piraten talade vid en kongress för museinämnden i Mellansverige och anklagade svenska muséer för den alltför döda miljön. Han överaskade med att föreslå att man i de tidstypiska museiinteriörerna skomakerier, tunnbindarverkstäder etc skulle placera mästaren själv i uppstoppat skick. Muséerna skulle skriva kontrakt med hantverkarna om deras kroppar och avtala om en summa pengar som efter hantverkarens död skulle tillfalla änkan eller barnen. Detta skulle få många positiva följder. Inte bara besökarna skulle få en betydligt mer realistisk bild av av hur de gamla hantverksmiljöerna såg ut, utan hantverkarens barnbarn behövde inte gå till kyrkogården för att lägga dyra blommor utan istället hälsa på morfar på museet.
Så långt kommen i sitt anförande hade fnissandet spritt sig i bänkarna men en allvarsman som ännu inte fått Piratens galghumor klar för sig ställde sig upp och frågade: "Skulle herr författaren själv ställa sig till förfogande om man ville utrusta en författarverkstad i Kivik"? Piraten genmälde: "Utan minsta tvekan, men jag skulle insistera på att få pengarna i förskott medan jag levde och jag kan försäkra att det blev fan ta mig inte billigt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar