Malla Silfverstolpe levde 1782-1861 (läs mera om hennes liv här) och skrev memoarer som är baserade på dagboksanteckningar hon förde i hela sitt liv. Via elib kan man ladda hem första delen av dessa memoarer som täcker Mallas barn- och ungdomstid. Malla växte upp hos sin rika farmor friherrinnan fru Rudbeck och gjorde sitt inträde i societeten. Dessvärre slutar del I samtidigt som Malla mognat och ska snart till att gifta sig. Som gift och som änka höll hon salong i Uppsala dit många av tiden stora namnkunniga personer flockades. Det hade varit roligare att få stifta bekantskap med Carl Jonas Love Almqvist, Per Daniel Amadeus Atterbom, Erik Gustaf Geijer, Lindblad, Anders Fredrik Skjöldebrand, Esaias Tegnér, Adolf Törneros och Johan Olof Wallin.
Att Malla var en bortskämd flicka som förde ett privilegierat liv råder det ingen tvekan om. Hon tilläts delta i de vuxnas nöjen och sällskap från en mycket tidig ålder. Speciellt om somrarna på farmoderns god Edsberg utanför Stockholm passerade en mängd människor revy. Det picknickades, dansades på bal, gjordes lustfärder i vagn och dansades på gröna ängar. På vintrarna hölls slädpartier och det var populärt att spela teater. Hela pjäser lärdes in och spelades upp för vänskapskretsen.
När jag läser Mallas memoarer upplever jag henne som smärtsamt uppriktig och skyr inte att skriva om sina egna tillkortakommanden. Det ger inte bara charm åt texten utan också en glans av att hon är ärlig på andra områden. Tyvärr måste jag medge att det blir en smula långtråkigt att läsa om den ena balen efter den andra eller vem som var gäst där och då. Det är åtskilliga män ur vänskapskretsen som passerar revy och det är svårt att hålla dem isär till slut. Bara en av männen friar till henne, och honom vill hon inte ha. Hon har svårt att fästa sig vid någon på riktigt och hennes gamla mormor vill inte tvinga henne.
Det tar några sidor innan jag vänjer mig vid det sirliga, ålderdomliga språket, men sedan är det vackert att läsa och en njutning faktiskt. Hittar jag de övriga delarna av Mallas memoarer lätt tillgängliga skulle jag inte tveka att läsa de också.
3 kommentarer:
Intressant läsning! Jag flyttade till Sollentuna för ca 7 år sedan och bor numera i Edsberg. Slottet och Edsviken ser jag från min balkong och Malla Silfverborg har en gata uppkallad efter sig här.
Skulle vilja läsa hennes memoarer.
Så roligt Ulla. Är Edsberg öppet för allmänheten att besöka?
Sälva slottet anänds till musikhögskolans undervisning och de har ofentliga konserter ibland. Festsalen på slottet kan hyras för fester o dyl, men några visningar har jag inte hört talas om. Däremot finns på omkrådet Edsviks konsthall med mycket utställningar. Parken är vacker och ligger ju mot Edsviken. Det var där man gick iland för att komma till slottet, så baksidan är numera framsidan till slottet. Värt ett besök är det i alla fall.
Skicka en kommentar