Bokbloggarnas litteraturpris

Bloggen Breakfast Bookclub är drivande bakom bokbloggarnas litteraturpris. Alla med bokblogg får nominera och de som nominerade året innan ingår i årets jury vilket jag alltså gör i år.

De åtta nominerade med mest röster blev:
Fredrik Backman, En man som heter Ove, Forum
Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar, Norstedts
Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Eld, Rabén & Sjögren
Christin Ljungqvist, Kaninhjärta, Gilla böcker
Melina Marchetta, Jellicoe Road, X Publishing
Jonathan Tropper, Boken om Joe, Gilla böcker
Carl-Johan Vallgren, Havsmannen, Albert Bonniers förlag
Elisabeth Östnäs, Feberflickan, Columbi Publishing

 När jag ser de nominerade måste jag erkänna att jag förlorar intresset så smått. Av böckerna på listan har jag endast läst Jonas Gardells bok och den tycker jag inte förtjänar utmärkelsen. Efter ett par CD-skivor gav jag upp lyssnandet av Fredrik Backmans bok om Ove som bara lyckades irritera mig och som jag inte gillade alls. Feberflickan av Elisabeth Östnäs ligger oläst i hyllan så nu måste jag läsa åtminstone den innan jag röstar.

.

Utlottning på bloggens födelsedag

Hipp, hipp, hurra. Tänka sig att bloggen fyller 2 år idag. Det ska firas med utlottningar bland er som tipsar mig om en jättebra bok att läsa 2013. Inte mindre än tre vinster finns och som väntar på att bli skickade.

Vinst 1. De fyra brevnoveller från 2012 års utgåva. Författare Mats Kempe, Sara Mannheimer, Eric Ericsson och My Vingren. Läs mer om brevnoveller här.
Vinst 2. Nathalie, en delikat historia - David Foenkinos. Ljudbok i MP3-format. Läs mera här.
Vinst 3. Hyllade boken Stål av Silvia Avallone i nya spännande Excessformatet.

Reglerna är enkla.
Tipsa mig om en bok som du tror att jag skulle gilla att läsa 2013. Ange vilken av vinsterna du vill vinna.Gör det direkt i kommentarsfältet och du får 1 lott.
Tipsa mig om en bok här i kommentarsfältet plus skriv om utlottningen på din egen blogg och länka hit så får du 2 lotter. Ange vilken av vinsterna du vill vinna. (Glöm inte att lämna länken till din blogg här i kommentarsfältet).


Sista dag för gratulationer och boktipsande är 9 januari. Vinnarna presenteras på bloggen 10 januari. Jag rangordnar inte tipsen för att du ska vinna, utan alla som tipsar har chans att vinna oavsett vilken bok ni tycker att jag ska läsa. Såklart uppskattar jag ju de tips som stämmer in på den litteratursmak jag har och som jag inte läst tidigare.


Jag ser fram emot många trevliga lästips!

Någon annan som har problem med blogger

Någon annan som har problem med blogger? Jag kan inte ladda upp bilder från datorfil idag. Skumt. Vad göra?

Med Nathalie kom läslusten tillbaka

Min läsning på senhösten och i vinter har varit som att försöka springa i tuggummi. Inte mycket har lockat mig och böcker jag längtat efter har jag fastnat i och inte kommit vidare. Nu har det lossnat, äntligen. Antingen är det julferien med mycket lästid eller så är det Nathalie - en delikat historia som har fått mig nedåtgående spiral att vända. David Foenkinos visar sig ha en särskild talang för att skriva en fin kärlekshistoria med lätt hand, humor och en del oväntade vändningar.

Nathalie blir änka efter en trafikolycka. Hon tröstar sig med att begrava sig i arbete och när livet så smått börjar återvända till henne är det mer än en man på arbetet som blir förälskade i henne. Den ene är chefen vilket aldrig är komplikationsfritt och den andre är Markus,  en ung svensk man från Uppsala, bosatt i Paris. Har jag något negativt att säga om berättelsen så är det det något stelbenta och förutsägbara porträttet av Markus. Är det så vi svenskar fortfarande upplevs utomlands?

Nathalie är avkopplande att lyssna till (och läsa gissar jag). En litterär fiffighet är de små korta avbrott, citat eller bara någon reflexion, som läsaren bjuds på i läsandet.

Bokdjungeln, Bokmania och Bokmoster har också läst om Nathalie.

Boktips till Sockenbladet - decembernumret

Till sista numret av vårt Sockenblad för 2012 valde jag ett engelskt tema för mina tre böcker.

Maries engelska boktrippel

De flesta utländska böcker som ges ut i Sverige idag är ursprungligen skrivna på engelska och det finns verkligen en uppsjö att välja bland. Då jag själv har bott flera år i England läser jag med förkärlek böcker därifrån. Den här gången har jag valt en gammal favorit och två nyutkomna böcker från 2012.  

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Ibland kommer det en bok i ens väg som även om den kanske inte förändrar ens liv så nitar den sig fast och gräver sig in i medvetandet. Den nitar och gräver på ett mycket positivt sätt hastar jag att tillägga. Harolf Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, utgiven i somras är just en sådan bok. 

Pensionären Harold Fry bor i södra England och en dag dimper det ner ett brev från ett hospice i norra delen av landet som meddelar att hans f d arbetskamrat Queenie ligger för döden. Harold tänker svara på brevet men på väg till postlådan mognar beslutet fram att han istället ska fotvandra hela vägen till Queenies sjukbädd. Han är varken mentalt eller praktiskt utrustad för en såpass lång fotvandring, men han sätter ändå igång med att gå.

Allt eftersom vandringen fortskrider lär läsaren känna Harold mera och inser att han bär på ett mentalt bagage som han sakta bearbetar under färdens gång. Efter ett tag blir Harolds pilgrimsfärd känd i media och han får snart en hel svans med vandrare efter sig som också ska gå till Queenies dödsbädd.  

Det finns mycket i boken som är vackert och tänkvärt. Det är först när Harold ger sig ut på sin vandring som han börjar upptäcka världen omkring sig och se skönheten i naturen och i varje liten blomma. Hans dygnsrytm ändras och den verkliga andliga resan börjar den dagen då han skickar hem sin plånbok och tillhörigheter och bestämmer sig för att endast leva på vad människor han möter ger honom. Harold överlever skoskavsblåsor, kramper, han sover utomhus eller i en lada och äter alltsomoftast ur soptunnor och når till slut fram till Queenie. Scenen då de två möts är tårframkallande och vacker. Det ensliga i hans vandring, trots sällskapet, är det som ger honom insikt och vishet och häri ligger en av bokens styrkor.

 Major Pettigrews sista chans

Major Pettigrews sista chans, Helen Simonsons bok, fick följa med mig på semestern till Skottland i somras och det var ett mycket bra val. Den är inte bara en mycket bra bok som fångar läsaren i stort sett från första sidan utan också gav min resa en extra brittisk krydda.   

Samma dag major Pettigrew får reda på att hans ende bror gått bort ringer mrs Ali från servicebutiken i byn på dörren. De två förenas snart i gemensam sympati för varandra som sakteliga växer till kärlek. Tro nu inte att en konservativ, traditionell engelsk gentleman av den gamla stammen ostraffat kan träffa och umgås med en pakistansk, muslimsk änka. Många är de som vill ha ett ord med i lagt både från hans och hennes sida av familjen, bägge präglade av rasism på sitt sätt. Dessutom finns det mer än en skvallerkäring i byn och golfpartner som har sitt att säga också.

Deras är en kärlekshistoria som sveper undan ras, religion och fördomar och visar att kärlek inte bara är förbehållen den yngre generationen. Här är både gammaldags artighet, uppvaktning och äkta vänskap. Speciellt roligt för en boknörd är såklart att de två möts i en gemensam beundran av Rudyard Kiplings verk som de diskuterar över en kopp te på söndagseftermiddagarna.

Helen Simonson har skickligt vävt samman en historia och lyckats med konststycket att också skildra flera underhistorier utan att det blir trångt mellan pärmarna. Läsaren får ta del av religiös fanatism, en bygemenskaps motstånd mot nybyggnation och utveckling, ensamstående mödrars situation och sociala frågor, främst kring åldrandet. Författarinnan gör detta galant och utan att det känns krystat eller invävt. Läsandet lämnar kvar en varm känsla av kärlek till sin nästa och att det aldrig är för sent att leva livet och njuta av det.

Michelle Magorian – God natt mr Tom

Den klassikern vill jag minnas att jag har sett på film eller som TV-serie för ett antal år sedan och det var ett kärt återseende att läsa boken också. Det är egentligen en ungdomsbok, men en som vuxna kan läsa och ha lika stor glädje av.  

Historien i korthet handlar om William, som i likhet med tusentals andra barn 1939, blev evakuerade från London vid andra världskrigets början. För många barn var det en traumatisk skilsmässa från deras föräldrar och de var tvungna att finna sig tillrätta i helt nya, ofta, lantliga miljöer. För William blev det tvärtom. Efter att först ha varit rädd för den barske mannen han hamnat hos och rädd för att få stryk här, liksom hemma hos modern, vinner mr Tom sakta hans förtroende. Tillsammans bygger de ett skyddsrum och odlar grönsaker. William finner sig väl tillrätta hos mr Tom, trivs i skolan och får kamrater bland de andra barnen i byn. Han växer både fysiskt och mentalt när han väl kom bort från modern men så en dag vill hon ha honom tillbaka.  

Det är inte svårt att förstå att Michelle Magorian fick stor framgång med Godnatt mr Tom och vann flera priser. Det är en historia om en vacker vänskap och jag fann boken fängslande och ibland lite hjärteknipande utan att bli för sliskig. Det är lite av en feelgood-roman att följa pojkens utveckling när han äntligen fick chansen att visa vad han dög till.

 

 

 

Lakrits

Den här boken är rena rama drömboken för en lakritsälskare som jag. Här finns all information om lakrits som du någonsin undrat över. Dess ursprung, vilka produkter som kommer från olika länder, hur läckerbitarna uttalas olika beroende på varifrån i vårt avlånga land man kommer ifrån. 

Nostalgitrippen med bilder på gamla godingar som tablettasken Salta fisken och hockeypulver skickar rysningar ner för ryggraden och gör att snålvattnet rinner till. På 1980-talet när väninnan var au pair i USA skickade jag stora påsar med saltlaktrits till henne som nog fortfarande är mycket svårt att få tag på. Det kryllar av liknande vittnesmål i boken.

 

Under laktritsfestivalen i Stockholm 2011 röstades lakritsvännernas favorit fram. Inte helt otippat eller förvånande vann turkiskt peppar med djungelvrål som god tvåa. Den gamla klassikern lakritspipan står sig fortfarande väl i konkurrensen.

 

Hela härligheten avslutas med en del recept. Visst har jag lagat mat med anis som krydda och med fänkål vars smak har anstrykning av lakritssmak. Ouzo däremot skyr jag. Riktigt nyfiken blir jag på laktritspulver som går att använda i allt från inlagd sill och pannacotta till tårta och marmelad. Nu måste jag ge mig ut på jakt efter lakritspulver och provlaga.

Läsplaner 2013

I viss mån har jag lärt mig att hålla igen på nyårslöften av olika slag, speciellt läsrelaterade sådana. Nu önskar jag också att jag kan lära mig att hålla igen på läsutmaningar och bli mer realistisk för hur mycket jag orkar läsa. Inför 2013 har jag inte speciella läsplaner förutom de som följt mig i ett antal år nu. Jag ska försöka beta av lite den ständigt växande högen av hyllvärmare. De allra flesta av dem alldeles oförtänta sådana.

• Fortsätta läsa åtminstone sex nobelpristagare per år.
• Försöka läsa ett par Augusprisvinnare så min samling blir komplett
• Dito med Piratenprisvinnare
• Hyllvärmarna växer, både i bokhyllan och de jag har i ljudfil. Är det för vågat att satsa på att var fjärde bok ska vara en hyllvärmare?
• Lite fokus på Rumänien precis som Bokmässan har.
• Göra klart utmaningen att läsa Böcker om Böcker. Det åtestår fyra månader och fyra böcker. Det bör jag väl klara.
• Läsa något gammalt isländskt inför sommarens resa dit.

Puhhh.....det blev ändå ganska mycket.