Boktips till Sockenbladet - decembernumret

Till sista numret av vårt Sockenblad för 2012 valde jag ett engelskt tema för mina tre böcker.

Maries engelska boktrippel

De flesta utländska böcker som ges ut i Sverige idag är ursprungligen skrivna på engelska och det finns verkligen en uppsjö att välja bland. Då jag själv har bott flera år i England läser jag med förkärlek böcker därifrån. Den här gången har jag valt en gammal favorit och två nyutkomna böcker från 2012.  

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Ibland kommer det en bok i ens väg som även om den kanske inte förändrar ens liv så nitar den sig fast och gräver sig in i medvetandet. Den nitar och gräver på ett mycket positivt sätt hastar jag att tillägga. Harolf Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, utgiven i somras är just en sådan bok. 

Pensionären Harold Fry bor i södra England och en dag dimper det ner ett brev från ett hospice i norra delen av landet som meddelar att hans f d arbetskamrat Queenie ligger för döden. Harold tänker svara på brevet men på väg till postlådan mognar beslutet fram att han istället ska fotvandra hela vägen till Queenies sjukbädd. Han är varken mentalt eller praktiskt utrustad för en såpass lång fotvandring, men han sätter ändå igång med att gå.

Allt eftersom vandringen fortskrider lär läsaren känna Harold mera och inser att han bär på ett mentalt bagage som han sakta bearbetar under färdens gång. Efter ett tag blir Harolds pilgrimsfärd känd i media och han får snart en hel svans med vandrare efter sig som också ska gå till Queenies dödsbädd.  

Det finns mycket i boken som är vackert och tänkvärt. Det är först när Harold ger sig ut på sin vandring som han börjar upptäcka världen omkring sig och se skönheten i naturen och i varje liten blomma. Hans dygnsrytm ändras och den verkliga andliga resan börjar den dagen då han skickar hem sin plånbok och tillhörigheter och bestämmer sig för att endast leva på vad människor han möter ger honom. Harold överlever skoskavsblåsor, kramper, han sover utomhus eller i en lada och äter alltsomoftast ur soptunnor och når till slut fram till Queenie. Scenen då de två möts är tårframkallande och vacker. Det ensliga i hans vandring, trots sällskapet, är det som ger honom insikt och vishet och häri ligger en av bokens styrkor.

 Major Pettigrews sista chans

Major Pettigrews sista chans, Helen Simonsons bok, fick följa med mig på semestern till Skottland i somras och det var ett mycket bra val. Den är inte bara en mycket bra bok som fångar läsaren i stort sett från första sidan utan också gav min resa en extra brittisk krydda.   

Samma dag major Pettigrew får reda på att hans ende bror gått bort ringer mrs Ali från servicebutiken i byn på dörren. De två förenas snart i gemensam sympati för varandra som sakteliga växer till kärlek. Tro nu inte att en konservativ, traditionell engelsk gentleman av den gamla stammen ostraffat kan träffa och umgås med en pakistansk, muslimsk änka. Många är de som vill ha ett ord med i lagt både från hans och hennes sida av familjen, bägge präglade av rasism på sitt sätt. Dessutom finns det mer än en skvallerkäring i byn och golfpartner som har sitt att säga också.

Deras är en kärlekshistoria som sveper undan ras, religion och fördomar och visar att kärlek inte bara är förbehållen den yngre generationen. Här är både gammaldags artighet, uppvaktning och äkta vänskap. Speciellt roligt för en boknörd är såklart att de två möts i en gemensam beundran av Rudyard Kiplings verk som de diskuterar över en kopp te på söndagseftermiddagarna.

Helen Simonson har skickligt vävt samman en historia och lyckats med konststycket att också skildra flera underhistorier utan att det blir trångt mellan pärmarna. Läsaren får ta del av religiös fanatism, en bygemenskaps motstånd mot nybyggnation och utveckling, ensamstående mödrars situation och sociala frågor, främst kring åldrandet. Författarinnan gör detta galant och utan att det känns krystat eller invävt. Läsandet lämnar kvar en varm känsla av kärlek till sin nästa och att det aldrig är för sent att leva livet och njuta av det.

Michelle Magorian – God natt mr Tom

Den klassikern vill jag minnas att jag har sett på film eller som TV-serie för ett antal år sedan och det var ett kärt återseende att läsa boken också. Det är egentligen en ungdomsbok, men en som vuxna kan läsa och ha lika stor glädje av.  

Historien i korthet handlar om William, som i likhet med tusentals andra barn 1939, blev evakuerade från London vid andra världskrigets början. För många barn var det en traumatisk skilsmässa från deras föräldrar och de var tvungna att finna sig tillrätta i helt nya, ofta, lantliga miljöer. För William blev det tvärtom. Efter att först ha varit rädd för den barske mannen han hamnat hos och rädd för att få stryk här, liksom hemma hos modern, vinner mr Tom sakta hans förtroende. Tillsammans bygger de ett skyddsrum och odlar grönsaker. William finner sig väl tillrätta hos mr Tom, trivs i skolan och får kamrater bland de andra barnen i byn. Han växer både fysiskt och mentalt när han väl kom bort från modern men så en dag vill hon ha honom tillbaka.  

Det är inte svårt att förstå att Michelle Magorian fick stor framgång med Godnatt mr Tom och vann flera priser. Det är en historia om en vacker vänskap och jag fann boken fängslande och ibland lite hjärteknipande utan att bli för sliskig. Det är lite av en feelgood-roman att följa pojkens utveckling när han äntligen fick chansen att visa vad han dög till.