Drottning Victoria regerade England och ett vidsträckt imperium med en kvinnlig järnhand, men få kände av hennes auktoritet så mycket som de som var anställda hos henne. I Serving Victoria. Life in the Royal Household får läsaren följa med på resa bakom kulisserna genom förstahandsupplysningar och ögonvittnesskildringar. Duktiga Kate Hubbard som redan har ett par biografier på sin CV, bl a en om Charlotte Bronte, är författarinnan bakom Serving Victoria.
En barnsköterska i den kungliga barnkammaren, drottningens personliga läkare, hennes egen hovpredikant, en hovfröken, privatsekreteraren och en hovdam är bokens informanter för det råder ingen tvekan om att drottningen är huvudpersonen. Dessa sex representerar olika skeden i drottningens långa regeringstid, de innehade vitt skilda positioner och stannade olika länge hos henne.
Att tjäna drottning Victoria och vara del av ett ambulerande hov som med årstiderna flyttade mellan hennes några av favoritresidens Balmoral, Osborne house, Windsor och ytterst sällan Buckingham Palace, var ingen dans på rosor. Lönen var i och för sig över medel men oavsett vilken position man hade vid hovet var man i stort sett livegna och en stor del av dagen gick åt till att vänta på dagens order.
Det är ingen överdrift att säga att jag har läst mycket om drottning Victoria och hennes tid men även så finns här gott om nytt material som kastar ett starkare och inte alls så smickrande sken på drottningen. Hon var mycket självisk och kanske mer komisk än vad som tidigare är känt. Hon drog sig inte för att svepa innehållet på sitt skrivbord i golvet när hon inte fick som ville och var mycket känslosam med nära till gråt. När hon åkte på sina eftermiddagspromenader i vagn var det en sport för barn, barnbarn och tjänare att undvika henne och det var inte ovanligt att se grupper av folk huka sig bakom några buskar för att slippa ett möte.
Kate Hubbard lyckas levandegöra både miljöer och de människor hon skriver om. Hon visar stor ömhet för sina "objekt" och skildrar historien med en varsam hand. Språket är bra och läsningen flyter på alldeles utmärkt. Det är en fantastiskt intressant bok att läsa och självklart är det alltid attraktivt att få en inblick bakom kulisserna dit normalt ingen kommer. En bok jag starkt rekommenderar för den som är intresserad av England eller historia.
söndag 20 oktober 2013
lördag 19 oktober 2013
Woyzeck, uppföljning med strålande recensioner
Pjäsen Woyzeck som jag skrev på Tysk Torsdag, se här, har fått strålande recensioner efter premiären i veckan.
DN: kallar det för teaterhistoriens bästa pjäs, ett ungt förtvivlat drama skrivet från världens mitt.
SvD: En fullmättad och närmast euforisk svindel inför det obevekliga.
Aftonbladet: Vass som en rakkniv. Upplyftande förskräcklig och alldeles ljuvlig iscensättning.
Jag blir riktigt sugen på att se pjäsen. Det måste vara en helt annan känsla att se den på scen än att läsa den från ett gammalt häfte.
Kopparslagaren
Ibland ramlar man bara över en bok som ligger på biblioteket och bara väntar på mig. Så var det när jag upptäckte Michaela Ivarsdotters bok Kopparslagaren häromveckan. Michaela är fjärde generationens kopparslagare och en länk till hennes hemsida finns här.
I boken berättar Michaela inte bara sin släkts historia och dess anknytning till kopparn utan också kopparslagarnas historia i Sverige och hur det var för gesällerna som gav sig ut på vandringar riket runt för att lära yrket.
Även i min släkt har det funnits duktiga kopparslagare och plåtslagare. Min morfar drev i många egen verkstad i Halmstad och sedan han gått i pension skapade han flitigt kopparsaker till glädje för släkt och vänner. Jag har många av hans saker i min ägo idag. Det är mjölkannor, blomkrukor, ostkakebunkar, sparbössa, adventsstjärna, ljusstakar men allra kärast är ett skrin med mitt namn på och som är täckt av finaste siden på insidan. Varje gång jag putsar eller dammar kopparsakerna står min morfar levande framför mig.
I boken berättar Michaela inte bara sin släkts historia och dess anknytning till kopparn utan också kopparslagarnas historia i Sverige och hur det var för gesällerna som gav sig ut på vandringar riket runt för att lära yrket.
Även i min släkt har det funnits duktiga kopparslagare och plåtslagare. Min morfar drev i många egen verkstad i Halmstad och sedan han gått i pension skapade han flitigt kopparsaker till glädje för släkt och vänner. Jag har många av hans saker i min ägo idag. Det är mjölkannor, blomkrukor, ostkakebunkar, sparbössa, adventsstjärna, ljusstakar men allra kärast är ett skrin med mitt namn på och som är täckt av finaste siden på insidan. Varje gång jag putsar eller dammar kopparsakerna står min morfar levande framför mig.
| Ett urval av de saker som min morfar gjort. |
fredag 18 oktober 2013
Tredje gången är inte gillt
Nu har jag återigen glömt att blogga om en bok. Den här gången är det Khaled Hosseinis bok Och bergen svarade som jag lyssnade mig igenom i augusti. Därför kan jag dessvärre inte vara så detaljerad som önskad eftersom mitt minne inte är jättebra och boken inte heller är särskilt minnesvärd.
Efter Flyga Drake som jag gav högsta poäng kom Tusen strålande solar som var klart godkänd och nu denna. Sorry Khaled Hosseini men den här når inte ända fram och tänder ingen gnista hos mig. Magin saknas. Kemin mellan mig och huvudpersonerna klickar inte som det ska. Inte ens det bitterljuva slutet omvänder mig. Varför?
Det är i botten en familjesaga i några generationer där två syskon skils åt. Bägge känner sig senare i livet stympade utan att kunna sätta fingret på varför. Det är något som saknas. Hade bara författaren nöjt sig med detta och miljöer och förklarande historia från Afghanistan tror jag att det hade funkat för mig. Han blandar in många bifigurer som drar iväg onödigt långt i periferin och sliter på mitt tålamod.
Bloggbohemen försökte också läsa den i somras men kom aldrig till slut. Läs här vad hon tyckte. Jag skulle måhända ha lyssnat till henne?
Efter Flyga Drake som jag gav högsta poäng kom Tusen strålande solar som var klart godkänd och nu denna. Sorry Khaled Hosseini men den här når inte ända fram och tänder ingen gnista hos mig. Magin saknas. Kemin mellan mig och huvudpersonerna klickar inte som det ska. Inte ens det bitterljuva slutet omvänder mig. Varför?
Det är i botten en familjesaga i några generationer där två syskon skils åt. Bägge känner sig senare i livet stympade utan att kunna sätta fingret på varför. Det är något som saknas. Hade bara författaren nöjt sig med detta och miljöer och förklarande historia från Afghanistan tror jag att det hade funkat för mig. Han blandar in många bifigurer som drar iväg onödigt långt i periferin och sliter på mitt tålamod.
Bloggbohemen försökte också läsa den i somras men kom aldrig till slut. Läs här vad hon tyckte. Jag skulle måhända ha lyssnat till henne?
torsdag 17 oktober 2013
Tysk Torsdag. Gammal pjäs får nytt liv på Dramaten
När den tyske författaren Georg Büchner dog 1837 lämnade han ett ofullbordat drama efter sig, Woyzeck. Flera andra författare har hjälpt till att skriva klart pjäsen. Den spelas relativt flitigt och har t o m filmatiserats. Idagr har Woyzeck premiär på Dramaten, se länk. Det är inte första gången den har spelats där. Redan 1969 satte Ingmar Bergman upp stycket.
Huvudpersonen Woyzeck är en fattig soldat hunsad av sina befäl och utsatt för medicinska experiment. Hans läkare har satt honom på en kost av enbart ärtor i flera månader. Han älskarinna Marie bedrar honom och det kommer att få ödesdigra och dramatiska konsekvenser när Woyzeck drivits till en fruktansvärd handling.
Pjäsen är ganska konstig och har ansetts som både farlig och radikal och lär ha baserats på en sann historia. Den är ganska lättläst och tunn, bara 23 sidor, men jag är inte helt bekväm med att läsa drama. Författaren Georg Büchner (1813-37) var både republikan och revolutionär.
Detta är en av de skrifter jag ärvt och skrivit om här. Woyzeck var en del av Radiotjänsts Teaterbibliotek som gemene man kunde köpa och sedan sitta hemma och lyssna till radion och följa dramat. Skriften är daterad 1956.
Sanna skriver om tyska tanter idag.
Bokmoster tipsar om litteraturprogrammet Das blaue Sofa
Huvudpersonen Woyzeck är en fattig soldat hunsad av sina befäl och utsatt för medicinska experiment. Hans läkare har satt honom på en kost av enbart ärtor i flera månader. Han älskarinna Marie bedrar honom och det kommer att få ödesdigra och dramatiska konsekvenser när Woyzeck drivits till en fruktansvärd handling.
Pjäsen är ganska konstig och har ansetts som både farlig och radikal och lär ha baserats på en sann historia. Den är ganska lättläst och tunn, bara 23 sidor, men jag är inte helt bekväm med att läsa drama. Författaren Georg Büchner (1813-37) var både republikan och revolutionär.
Detta är en av de skrifter jag ärvt och skrivit om här. Woyzeck var en del av Radiotjänsts Teaterbibliotek som gemene man kunde köpa och sedan sitta hemma och lyssna till radion och följa dramat. Skriften är daterad 1956.
Sanna skriver om tyska tanter idag.
Bokmoster tipsar om litteraturprogrammet Das blaue Sofa
![]() |
| Lånad bild från den tyska filmatiseringen. |
![]() |
| Tysk torsdag |
onsdag 16 oktober 2013
Man Booker prize vinnare 2013
Nyzeeländskan Eleanor Catton blev igår vinnare av Man Booker Prize. Hon blev historisk genom att dels ha vunnit med den längsta boken någonsin, 832 sidor. Ms Cotton är också den yngsta pristagaren någonsin med sina 28 år. Hon började skriva bara för tre år sedan.
The Luminaries är titeln på vinnarboken och beskrivs som en deckare från guldruschen på 1800-talet. Läs mera om boken på The Guardians hemsida, här.
The Luminaries är titeln på vinnarboken och beskrivs som en deckare från guldruschen på 1800-talet. Läs mera om boken på The Guardians hemsida, här.
tisdag 15 oktober 2013
Sagobygden - Hanaslövsberget
Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby
och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att
bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare,
betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är
dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland
är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och
utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum
och årliga berättarfestival.
Hanaslövsberget
I
Hanaslövsberget bor en hemsk trollkäring som tagit in folk i berget. När det
syns rök och dimma kring berget säger folk att det är Hanaslövskittan som
byker. Hon tvättar vid Pockers kittel, en håla i en sten nära bergets topp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








