Nu har jag återigen glömt att blogga om en bok. Den här gången är det Khaled Hosseinis bok Och bergen svarade som jag lyssnade mig igenom i augusti. Därför kan jag dessvärre inte vara så detaljerad som önskad eftersom mitt minne inte är jättebra och boken inte heller är särskilt minnesvärd.
Efter Flyga Drake som jag gav högsta poäng kom Tusen strålande solar som var klart godkänd och nu denna. Sorry Khaled Hosseini men den här når inte ända fram och tänder ingen gnista hos mig. Magin saknas. Kemin mellan mig och huvudpersonerna klickar inte som det ska. Inte ens det bitterljuva slutet omvänder mig. Varför?
Det är i botten en familjesaga i några generationer där två syskon skils åt. Bägge känner sig senare i livet stympade utan att kunna sätta fingret på varför. Det är något som saknas. Hade bara författaren nöjt sig med detta och miljöer och förklarande historia från Afghanistan tror jag att det hade funkat för mig. Han blandar in många bifigurer som drar iväg onödigt långt i periferin och sliter på mitt tålamod.
Bloggbohemen försökte också läsa den i somras men kom aldrig till slut. Läs här vad hon tyckte. Jag skulle måhända ha lyssnat till henne?
2 kommentarer:
Jag har den boken också, men så gott som oläs. Då jag inte inte tyckte den var bra efter ett antal sidor, lade jag den åt sidan. Nu har jag fullt upp med mina afrikanska böcker i Bokresan .
Lycka till med "afrikanerna". Jag har läst Tunisian girl och det får räcka på det här stoppet.
Skicka en kommentar