Tysk torsdag - Kvinnligt offer

Friederike Caroline Juliane föddes som en ganska fattig prinsessa i det lilla furstendömet Schleswig-Holstein-Sonderburg-Beck, på gränsen mellan Danmark och Tyskland. Bettina Fügemann har tecknat hennes levnadssaga och hon hade säkerligen blivit bortglömd om det inte vore för det makabra äktenskap hon inträdde i.

Många furstliga kvinnor har varit som handelsvara som offrats för "högre" politiska mål med tragiska personliga konsekvenser för de inblandade. Det fanns knappast något värre än att hamna på överblivna kartan, att bli ogift och ligga sina släktingar till last och bo undanstoppad på nåde i något kallt slott. Friederike Caroline Juliane tackade därför ja när frieriet från Alexander Carl av Anhalt-Bernburg kom, trots att det var känt att han inte var frisk. Hon var då 23 år gammal.

Idag skulle vi nog närmast säga att maken Alexander Carl var schizofren och äktenskapet var aldrig lyckligt. Han uppträdde ofta konstigt och irrationellt och folk drog sig från hovet. Det var uppenbart att Alexander Carl inte kunde regera. Paret fick aldrig några barn och släkten dog ut med honom.

Tysk torsdag

Jag trappar ner

Tidigare i höst gick jag i väggen och insjuknade med utmattningssyndrom. Till en början var bloggen en livlina som höll mig uppe och gav mig mål och mening mitt i allt kaos. Nu, i återhämtningsskedet av sjukdomen, är det en stressfaktor att läsa och att hålla bloggen igång på samma nivå som tidigare. Därför trappar jag ner med bloggandet tills livet är i balans igen. Ett och annat inlägg är redan förberett och något till lär också dyka upp här när andan faller på.

Jag kommer att fortsätta följa mina favoritbloggar såklart. Vi hörs!

Kaiserschmarrn - mat ur historien

Kaiserschmarrn med björnbärskräm.
Originalet äts oftast med plommonkompott,
men man tager vad man haver.

Kronprins Rudolf av Österrike sköt sig själv och sin älskarinna  Mary Vetsera i jaktslottet Mayerling, något som jag skrev om igår. Hans sista måltid bestod bl a av Mehlspeisen. Betydelsen av Mehlspeisen skiljer sig åt i Tyskland och i Österrike och jag har funnit och testlagat en Österrikisk variant vid namn Kaiserschmarrn.

Kaiserschmarrn är en blandning av pannkaka och sockerkaka och inte så svår att tillreda. Det lär vara ganska likt den svenska krabbeluren. Historien lär vara följande:

Många legender florerar rund den österrikiska pannkakan, till exempel den om kejsaren Franz Josef som på en jakttur förirrade sig till en liten restaurang. Denna restaurang drevs av en ”kaser” (herde). Han kunde bara erbjuda hans majestät en primitiv spis, som kejsaren  dock tyckte var utsökt, så han berömde den tappra herden i slutet med orden; Denna Kaiserschmarren skulle verkligen vara värdig att kallas Kaiserschmarren (kejslig spis).
Texten har jag lånat från austria.info där man också kan hitta receptet. Här.

Österrikisk torsdag om kronprinsessan Stephanie

En flod av böcker har getts ut om Mayerlingdramat där kronprins Rudolf av Österrike-Ungern tog livet av sin älskarinna och sedan sköt sig själv. Lika populärt är det att skriva om hans föräldrar kejsare Franz Joseph och kejsarinnan Elizabeth, som båda var färgstarka personer. Men vad med Rudolf fru Stephanie? Hon har alltid nämnts lite i förbigående och av en del författare närmast fått skulden för makens självmord eller åtminstone framställts som en dum gås, arrogant och högmodig.

Vilken är sanningen? Irmgard Schiel har tagit sig an Stephanies historia i Kronprinzessin im Schatten der Tragödie von Mayerling. Stephanie var verkligen kvinnan i skuggan och här får hon sin revansch.

Stephanie föddes som prinsessa av Belgien och hennes far var den hatade Leopold II som varken tyckte om eller brydde sig om sina döttrar. Modern var djupt olycklig i äktenskapet och uppfostrade barnen drakoniskt hårt med bl a oeldade rum där de skulle härdas. De tilläts inga lekkamrater och fick knappt aldrig komma ut ur palatset. När Stephanie så är 15 år får hon plötsligt vackra klänningar och den sex år äldre österrikiske kronprinsen kommer på besök. Hon ges inget val annat än att acceptera hans frieri. Fullständigt ovetande om världen och oskuldsfull om vad ett äktenskap egentligen innebär, skickas hon till Wien 1881. Hennes roll är att representera och skänka tronarvingar till Österrike.

De första åren är ganska harmonisk och paret får en dotter, men tronföljaren uteblir. Rudolf har gonorré och smittar sin unga fru med följd att hon blir steril. Hovet, landet, ja alla, skyller Stephanie för detta och hon håller lojalt tyst om realiteten. Paret glider alltmer ifrån varandra och Rudolf återupptar sina ungkarlsvanor, hans drickande, hans kvinnor och han jaktutflykter är vad han lever för. Samtidigt är Rudolf mycket liberal och ser slutet på monarkin. Han vill förändra mycket i det stockkonservativa Österrike men har inget reellt inflytande och ingen makt. Till slut drar Rudolf sig tillbaka till jaktslottet Mayerling där han först skjuter sin unga älskarinna, den 17-åriga Mary Vetsera, och sedan sig själv.

Stor skandal utbryter såklart när mordet och självmordet blir känt. All sympati går till Rudolf föräldrar kejsarparet. Stephanie och deras 5-åriga dotter glöms bort. Franz Ferdinand blir nu kronprins och kejsaren ser gärna att Stephanie gifts bort med honom. Hon kan ju redan jobbet så att säga. Hon vägrar. Ett kärlekslöst äktenskap räcker. Stephanie lever utanför rampljuset och reser flitigt under de nästkommande 13 åren. Till slut gifter hon om sig med den ungerske greven  Elemér Lónyay von Nagy-Lónya und Vásáros-Namény. De levde i ett 40-årigt harmoniskt äktenskap tillsammans och Stephanie kunde således visa att hon visst fungerade som fru, det var bara det att den förste maken inte var den rätte.

1945 dör Stephanie i ett kloster i Ungern. Hit har hon tagit sin tillflykt när ryssarna invaderade hennes hem några månader tidigare, rövade bort och tömde det på värdeföremål. Genom Irmgard Schiel utmärkta biografi har Stephanie fått sin upprättelse. Boken gavs ut 1978 och i samband med det finns ett radioprogram med intervju och telefonväkteri med författarinnan "Von Tag zu Tag" från Radio Österreich 1. Se länk här.

Imorgon lagar jag kronprins Rudolfs sista måltid.

På 1980-talet besökte jag Wien och Mayerling. Det var fullt av reliker från Habsburgertiden och mycket intressant. En stad med en gammaldags stämning utan motstycke.

Sagobygden - Trollröret i Lyåsa

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Trollröret i Lyåsa

Smickelbergskitta var en elak trollkäring som en gång skulle kasta sten mot en kyrka i trakten. Hon fyllde förklädet med sten. Förklädet brast och det blev en stor stenhög som idag kallas Trollröret.

 

En seg Morgon i Jenin

Det kunde varit så bra och det borde varit bra. MEN, Morgon i Jenin av Susan Abulhawa fick det inte att klicka för mig. Jag kommer aldrig riktigt in i berättelsen. Författaren har en hög ambitionsnivå om att skildra palestiniernas historia 1940-2002 genom en palestinsk familjs ögon och öden.

En palestinsk familj splittras och ett barn växer upp hos fienden. Detta författartekniska grepp för att läsaren ska känna sympati för bägge sidor, israeler och palestinier, är lite klumpigt och för konstruerat för att funka för mig. Boken är förvisso lättläst trots att ämnet är svårt. Jag känner igen många av världshändelserna som flimrat förbi i TV-rutan genom åren och det ger ändå en hållpunkt i boken. Jag googlar och återupplever massakern i flyktinglägren i Libanon och minns något som jag egentligen inte vill minnas.

På något sätt smälter inte världshistorien och släkthistorien ihop till en enhet och jag kommer tyvärr inte riktigt nära och har svårt att känna riktigt för alla de människor vars liv blivit förstörda t ex Dalia, som chockad bara tynar bort. Kanske är det mitt fel, kanske har författaren misslyckats?

Morgon i Jenin ingår i Lyrans Jorden-runt-resa på Asienturen.

Vi kom över havet, en riktig pärla

Ett knytnävsslag i magen är inte riktigt hur jag kände när jag läste Vi kom över havet, men tappade andan gjorde jag. Av förundran och av beundran. Julie Otsuka har berättat en i stort sett okänd historia på ett oerhört vackert, annorlunda och medryckande sätt.

På ett fartyg från Japan med destination USA reser 1919 en hel last med kvinnor för att gifta sig. De är postorderbrudar, beställda av män som redan invandrat till det förlovade landet. De har aldrig träffat sin män. De bär med sig fotografier på makarna som visar sig vara minst 20 år för gamla och drömmar om lycka och framgång. Makarna visar sig inte vara de utlovade bankdirektörer, disponenter och företagsledare de utgivit sig för att vara utan mestadels lantbruksarbetare eller så driver de någon liten restaurang eller närbutik. Det som väntar de japanska kvinnorna vid framkomsten är hårt slit, mycket arbete och lite kärlek.

Julie Otsukas skickliga berättarteknik beskriver alla kvinnor som ett kollektivt, ingen får mer plats än den andra och berättarrösten är nästan genomgående VI. Det ständiga upprepandet av ordet vi som handlar om upplevelser från bröllopsnatten må ses vid första anblicken som en uppräkning, men det är mer än så. Valet av pronomen skapar sammanhållning och en gemensam upplevelse. En katalog av mänskligt lidande, av kulturkrock och många kvinnors svåra upplevelser, t ex:

Vi födde i dammiga vigårdsläger i Elk Grove och Florin. Vi födde på avlägsna gårdar i Iperial Valley enbart hjälp av våra äkta män... Vi födde i Rialto i skenet av en fotogenlapa ovanpå ett gammalt sidentäcke som vi hade haft med oss i vår koffert från Japan... Vi födde i städer där inga läkare tog emot oss, och vi sköljde själva ur oss efterbörden... Vi födde bakom en spetsgardin Adachis frisersalong i Gardena, medan vår make gav mr Ota veckans rakning... o s v.

Efter Japans attack på Pearl Harbor 1941 blir japanerna sedda som rikets fiender. Likt judarna i ghettot i nazityskland som transporterades i godstågen, samlas japanerna ihop och förs bort utan att de, eller de kringboende vet vart, och utan någons protester.

En tänkvärd bok. En vacker bok. En bok jag är väldigt glad jag läst.