Jag spelar min roll

Jag var en av de lyckliga vinnarna av Monika Hääggs nya bok Jag spelar min roll, när hon lanserade den i augusti. Det ryms så mycket på de 74 sidorna. Här finns sorg, glädje, vemod och inte minst mobbning och en ung flickas väg bort från sina plågoandar.

Här finns även inslag av släktforskning i boken som tilltalar mig extra mycket eftersom det är min egen hobby också. Det finns ett väldigt starkt citat som berörde mig djupt om flickans olyckliga situation:

Jag skriver för min egen överlevna. Utan boken orkar jag inte vidare. När orden är skrivna kan jag gömma dem i byrålådan mörker. Jag rensar min själ från rädsla och misströstan. Tvättar av mig den smuts som stämplas i min hud.

Monika kallar själv "Jag spelar min roll" för en skymningsroman. Det är ett vackert ord och passande beskrivning. Jag läste den en höstkväll tillsammans med en kopp te och njöt.

Det skulle vara spännande att se hur den här boken gör sig som drama. Monika Häägg håller just nu på att repetera dramatiseringen av boken och stycket har premiär i Halmstad i november.

Sagobygden - Halta-Kajsa i Ryd

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Halta-Kajsa i Ryd

Snöbärsbuskar och en stengrund minner om den lilla stugan där änkan Halta Kajsa bodde. Hon var en av sagosamlaren Gunnar-Olof Hyltén-Cavallius främsta meddelare.

 

Mest gammalt skvaller som idisslas om

Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor av Margareta Beckman sattes i mina händer av en välmenande vän. Dessvärre var det hela inte i min smak.

Boken har en noga utvald målgrupp för vi vet ju att veckopressen med inriktning på kungligheter har höga försäljningssiffror. Delar av svenska folket tycks ju älska skvaller, sensationslystnad och kungligheter så varför inte köra in de här ingredienserna i en köttkvarn och i andra ändan kommer köttfärs ut med nytt bäst-före-datum. Kunglig sängkammarfröjd som underrubriken lyder är väl säljande och bra? Veckotidningsporr anno dazumal i ny tappning.

Visst är det inne att vara miljövänlig och återanvända, men jag får en känsla av att våra dagars kändisar där kungen vänt blad och Madeleine vänt sin vänsterprasslande f d fästman ryggen, är ganska tama i jämförelse med vad som en gång pågick i de kungliga sängkamrarna.

Intentionen att peka på att forna tiders kungliga konvenansäktenskap sällan blev lyckliga är ändå lite för genomskinlig. Ju snaskigare liv en kung förde, desto längre kapitel får han i boken, men porträtten är ledsamt platta och intetsägande. Visst lyft kvinnans situation fram både som den bedragna hustrun och som den utnyttjade (utnyttjande) mätressen, men det räcker inte.

Författarinnan har en fin meritlista men här har hon bara åstadkommit ett dåligt kryddat hopkok av gamla historier. Hon har inte använt några förstahandskällor utan bara nöjt sig med att läsa andras böcker och plocka ihop sina fakta därifrån. Lättsockrat, lättsmält och lätt glömt.

Möte med Marianna Agetorp

Igår var det dags kvinnofrukost i byn igen. Vi var ett 50-tal damer som mötte upp för att höra på Marianna Agetorp berätta om sin trädgård och sin livsfilosofi. Marianna är författare och poet. Hon håller föreläsningar och utbildningar, ordnar utställningar och installationer. Jag har tidigare besökt hennes fantastiska och mycket speciella trädgård, med betoning på träd. Hon talar sig varm för helande trädgård och jag som har jobbat med läkande konst på mitt arbete (se här), var förstås mycket intresserad. Något som jag däremot inte provat på är att sova under bar himmel i min trädgård, men det kanske blir av nästa år.

Hela gruppen kvinnor lyckades hålla sig tysta och lyssnade intensivt.

Några av Mariannas böcker

Marianna driver också en bokblogg, se här.

Fredrik Lindström

En novellsamling med hög igenkännighetsfaktor. Författaren speglar den svenska livsstilen och andra liknande omdömen lockade mig till att läsa Fredrik Lindströms bok När börjar det riktiga livet? Så besviken jag blev, inte på författaren eller hans texter. Jag gillar Fredrik Lindström och tycker han är genial, men på själva innehållet.

I ingen av de 15 novellerna fann jag mig själv. Ingen igenkänningsfaktor. Antingen har jag lurat mig själv och är en annan än den jag tror eller så är jag så olik de människor som Fredrik Lindström skriver om. Det handlar om storstadsmänniskor och den fasen i livet lämnade jag bakom mig för många år sedan men det låter som en alldeles för enkel förklaring. Inte heller är särskilt många av karaktärerna särskilt sympatiska. De jagar alla en dröm, vill ha något bättre och glömmer att njuta av dagen och glädjas åt det man har. Carpe diem!

Det finns självklart en eller annan berättelse som fastnar. Mannen som köpte en dyr båt för att få knulla är ett exempel. Ett annat är den bortskämda curlingungen med 88 gosedjur.

Bokbloggsjerka om litterärt favoritland

Så här lyder dagens fråga på Annikas bokbloggsjerka:

Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Förutom Sverige som av naturliga skäl dominerar min läslista återvänder jag ständigt och stadigt till Tyskland och tysk litteratur. Jag har en fascination för andra världskriget och alla de tragiska människoöden som skildras. Det är roligt att då och då kunna delta i bloggfenomenet Tysk Torsdag som dragits igång av Bokmoster och som flera bloggar deltar i. Dessutom läser jag en distanskurs i modern tysk litteratur via Linnéuniversitet för tillfället och det är roligt och inspirerande att dela läsupplevelserna med andra studenter.

Dessutom är jag lite av en periodare. Förra året t ex läste jag oerhört många böcker från Frankrike. Det hänger säkert samman med att två pigga förlag Sekwa och Elisabeth Grate har specialiserat sig på franskt.

I år har jag medvetet läst en hel del från Island och det hänger samman med vår resa dit i somras. De isländska sagorna är fantastiska.

Adams Arv - Favorit i repris på Tysk torsdag

Det är inte lätt att skriva något på temat judeförföljelse i Tyskland och andra världskriget utan att upprepa vad andra författare redan gjort. Astrid Rosenfelds bok Adams arv känns ändå fräsch med en ny vinkling på berättelsen.

Läsaren lär känna Eddy som växer upp i Berlin på 1980-talet med judiskt påbrå. Redan från unga år jämförs han med sin morfars bror Adam som är familjens svarta får. Just när familjen stod beredda att lämna nazityskland försvann Adam och tog familjeförmögenheten med sig. Pengarna som skulle se dem till ett nytt liv i säkerhet i England. I mer än ett halvt sekel förtalas Adam tills Eddy efter mormoderns död hittar ett aldrig? läst manuskript efterlämnat av Adam där en helt annan bild av honom och hans försvinnande växer fram. Adam var i själva verket en hjälte.

Adams arv blev en stor succé när den kom ut i Tyskland för några år sedan och var nominerad till Tyska Bokpriset samt var tyska bokhandlares och läsares favorit. Det är lätt att hålla med dem. Jag har läst mycket på temat andra världskriget, både fakta och skönlitteratur, men Adams arv får en alldeles egen plats här. När boken landade i brevlådan lade jag ifrån mig all annan läsning och sedan var jag okontaktbar i flera timmar framöver.

Astrid Rosenfeld lyckas skriva lättsamt om ett allvarligt ämne utan att för förringa dess tragik. Hon har ett roligt språk och många små hyss för sig i berättelsen som jag skrattar gott åt. Hennes persongalleri är växlande och ibland smått otroligt i sin fantasirikedom. Dessvärre finner jag slutet lite platt men här finns ändå en av finaste beskrivningar av kärlek jag stött på:

Anna, när din blick träffade mig var allt rätt. Jag bar hela världen i mig. Miljontals fåglar steg upp mot himlen i mig I mina ådror brusade hav och floder.

Tack till Thorén & Lindskog som gett oss ännu en bra, tysk författarinna att njuta av. För min del hoppas jag att det inte dröjer för länge innan hon ger ut en ny bok.

Detta är ett av stoppen på Lyrans Jorden-runt-utmaning. Läs den!

För fler tips om bloggar med tyska teman kolla in Bokmosters utmärkta lista, här.