Mest gammalt skvaller som idisslas om

Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor av Margareta Beckman sattes i mina händer av en välmenande vän. Dessvärre var det hela inte i min smak.

Boken har en noga utvald målgrupp för vi vet ju att veckopressen med inriktning på kungligheter har höga försäljningssiffror. Delar av svenska folket tycks ju älska skvaller, sensationslystnad och kungligheter så varför inte köra in de här ingredienserna i en köttkvarn och i andra ändan kommer köttfärs ut med nytt bäst-före-datum. Kunglig sängkammarfröjd som underrubriken lyder är väl säljande och bra? Veckotidningsporr anno dazumal i ny tappning.

Visst är det inne att vara miljövänlig och återanvända, men jag får en känsla av att våra dagars kändisar där kungen vänt blad och Madeleine vänt sin vänsterprasslande f d fästman ryggen, är ganska tama i jämförelse med vad som en gång pågick i de kungliga sängkamrarna.

Intentionen att peka på att forna tiders kungliga konvenansäktenskap sällan blev lyckliga är ändå lite för genomskinlig. Ju snaskigare liv en kung förde, desto längre kapitel får han i boken, men porträtten är ledsamt platta och intetsägande. Visst lyft kvinnans situation fram både som den bedragna hustrun och som den utnyttjade (utnyttjande) mätressen, men det räcker inte.

Författarinnan har en fin meritlista men här har hon bara åstadkommit ett dåligt kryddat hopkok av gamla historier. Hon har inte använt några förstahandskällor utan bara nöjt sig med att läsa andras böcker och plocka ihop sina fakta därifrån. Lättsockrat, lättsmält och lätt glömt.