Jag har haft svårt för Alexandre Dumas och hans musketörer. Det är något med de svärdsvingande fäktarna, snabba ritter där mantlar flaxar bakom hästrumporna och rädda inlåsta damer, företrädesvis ur torn, som jag har så svårt för. Säkert är detta någon smitta från svartvita Errol Flynn filmer som repriserades på sommarloven när jag var liten. Nåja, för att komma till sak, nu har jag i alla fall läst/lyssnat på Mannen med järnmasken av Alexandre Dumas. Mina fördomar har besannats.
Trots att jag är mycket intresserad av historia, och den franska 1600-tals historian är inget undantag, fångar det här dravlet mig inte. Det är en svagt ihoprafsad intrig och för att krydda sin fadda anrättning klipper Dumas in sina musketörer. Nu äldre och erfarnare men inte visare. Detta sammelsurium av idéer är knappt värt att ödsla sin tid på. Tur att boken var så kort.
1 kommentar:
Dumas är jag fortfarande nyfiken på.
Skicka en kommentar