Nu fattas bara lindblomsteet

Den litterära världens allra mest kända kakor måste väl vara Madeleinekakorna som Marcel Proust odödliggjort i På Spaning Efter Den Tid Som Flytt.

Kakorna är inte bara enkla att baka, de är också mycket goda. Så nu gjorde jag äntligen slag i saken och skaffade mig en silikonform för ändamålet. Nu ser de också jättefina ut och jag är stolt att bjuda på dem. Lindblomste har jag dock ännu inget. Det får bli nästa steg på vägen mot Marcel Proust.

Mimmimaries lantliga boktrippel

I mars månads sockenblad publicerar jag en bokrippel på temat landsbygden. Detta är mina tre boktips.

Ester Blenda Nordström – Piga bland pigor

Ester Blenda Nordström var en riktig föregångare. Redan för 100 hundra år sedan var hon” wallraffare”, långt innan begreppet var uppfunnet eller mannen bakom fenomenet född. Ester Blenda var född 1891. 1914 tillbringade hon sin semester på en gård i Sörmland där hon jobbade under cover som piga för att se hurdana arbetsvillkoren var. Resultatet blev boken En piga bland pigor.

Pigans dag började redan klockan 5 med en slät kopp kaffe innan mjölkningen tog vid. Det dröjde ett par timmar innan de fick tid att äta frukost. Resten av dagen fylldes med sysslor som städning, tvätt, slakt, vävning samt att se efter barnen på gården. Sedan tog mjölkningen vid igen och i säng kom de inte före klockan 9. Ester Blenda delade utdragssoffa med en annan piga och en hjord av löss. På helgerna när pigkompisen vill ta emot sin fästman fick Ester Blenda snällt sova på höloftet. Trots det hårda arbetet och de långa timmarna verkar stämningen god pigorna emellan och de knegar på. Det hade redan vid denna tid börjat bli svårare att hitta arbetskraft till lanthushållen. De unga flickorna flyr landsbygden för renare arbete med kortare arbetsdagar i stan.

Det är lätt att förstå att Piga bland pigor väckte uppseende när den kom ut för 100 år sedan. Jag tycker att boken håller än idag, men inte som en aktuell reportagebok, utan mer som ett historiskt, feministiskt dokument. Språket är överaskande modernt och friskt och Ester Blenda skriver rappt med ett öga för detaljer och med en glimt i ögat.

Katarina Fägerskiöld - ÅsenHuvudpersonen i boken är Sofi. Hon är ung och vet egentligen inte vad hon vill med sitt liv. I väntan på att det riktiga ska börja, jobbar hon på en gård, nej hon sliter på en gård och låter sig utnyttjas av bonden och hans familj. Det är allehanda fysiska och farliga arbetsmoment som hon gör och däremellan sitter hon barnvakt och bakar åt familjen. Något eget liv verkar hon inte ha och den kärlekshistoria hon åstadkommer är bara ett sorgligt försök och misslyckas även den. Den romantiserade bild av bondelivet eller livet på landet som förekommer i media och i vissa glättiga månadstidningar är bara att glömma. I Åsen doftar det inte bara gödsel utan också blod, svett och tårar. Det är svensk realism av bästa slag. Dessutom har Katarina Fägerskiöld en talang för humor och det hon skriver är riktigt roligt mitt i all skit.

Landsbygden har idag blivit en smula exotisk då de flesta av svenskar bor i städer, eller i varje fall i tätorter. Författaren har själv jobbat med lantbruk och Sofis erfarenheter är självupplevda. 

Tomas Bannerhed - KorparnaDet är landsbygd, det är Småland, det är 1970-tal och berättarjaget heter Klas. I början av boken en är han en 12-årig kille, som ägnar all tid han kan åt fåglar och fågelskådning. Han lever med kraven från fadern på att han ska ta över jordbruket efter honom. Fadern hade själv aldrig någon chans att göra ett val vad han ville göra med sitt liv. Han skulle bli lantbrukare och ta över. Nu drivs han långsamt in i en sjukdom av de omänskliga kraven att få lönsamhet på sin lilla teg. Detta är tiden när småjordbruken går under i drivor.

Klas är olycklig och smiter undan sysslorna på gården och kanske mest smiter han från fadern som uppför sig mycket udda. Läsaren märker redan från början att det inte står rätt till med fadern och det finns en slags undergångsstämning rakt igenom boken. Det låter måhända trist, men det är det inte. Spänningen stegras för var läst sida och jag förväntar mig att katastrofen ska slå till i familjen när som helst och vilka ska dras med? Klas har ett par andningshål. Det ena är naturen och det andra är biblioteket på orten. Eftersom jag tycker likadant kan jag inte låta bli att gilla Klas. Han har det inte lätt men kämpar på.

Tomas Bannerhed, född i Uråsa, har ett språk som är tätt och där varje ord verkar vägt på guldvåg. Jag har lyssnade på Korparna och njöt. Reine Brynolfssons uppläsning är som vanligt briljant gav fullkomlig rättvisa åt texten. Eftersom jag också växte upp på 70-talet, dock inte på en gård, finns här en hög igenkänningsfaktor. Det är inte svårt att identifiera sig med Klas och känna hans rädslor och frustration. Korparna vann fullt rättvist Augustpriset 2011. 

Soldater i Tysk torsdag

En unik skatt i brittiska arkiv upptäcktes för några år sedan av den tyske historikern Sönke Neitzel. Det rörde sig om hittills okänt och oanvänt material från avlyssning av tyska krigsfångar när de samtalade med varandra.

Efter en lite tung, men nödvändig, inledning får läsaren ta del av samtalen soldaterna emellan. De rör högt och lågt, stort och smått. Det handlar om SS, om judar, om militära hemligheter. Sönke Neitzel samarbetar i boken Soldater - Om kamp, dödande och död med en psykolog, Harald Welzer och tillsammans analyserar de vad fångarna talat om, sätter in det i tiden. Vad tyckte soldaterna egentligen om hur kriget gick, vad de själva tvingades utföra och hur man behandlade krigsfångar är några exempel på ämnen som togs upp.

Jag har inte lyckats läsa klart boken innan lånetiden på e-lib gick ut men kommer snart att låna om och läsa klart. Boken är ett måste för alla historieintresserade.

Tysk torsdag

Sagobygden - Jättekastet och Stenudden

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Jättekastet och Stenudden

Förr i tiden bodde det bara jättar på Bolmsö. En gång byggde jättarna en bro från norra Bolmsö och till fastlandet. Resterna efter bron kan ses än idag och kallas för Stenudden. När Bolmsö kyrka byggdes blev jättarna arga och kastade en stor sten mot kyrkan.

 

Facebookcirkel med brasilianska noveller

Sedan i januari har vi varit ett troget gäng bokbloggare och litteraturälskare som samlats kring novellsamlingen Brasilien berättar, Ljud av steg på Facebook. Vi har läst i takten tre noveller i veckan som sedan diskuterats med start söndagar. Det är ett utmärkt sätt att läsa och diskutera, här är verkligen en av Facebooks styrkor. Hinner jag inte vara med en vecka så är det lätt att stå över och hoppa på tåget igen nästa helg. Vår rese(läs)ledare har varit Anna på Och dagarna går som har försökt styra upp oss lagom mycket. Ett stort tack till henne.

Brasilien är ett nytt land för mig litterärt, men dessvärre kan jag säga att jag inte blivit lockad till att läsa mera därifrån. Jag har alltid haft svårt för sydamerikanska författare men tänkte i en novellsamling med så många olika författare måste jag väl hitta någon jag fastnar för. Trettiosju noveller eller mikronoveller av tjugo olika författare har vi plöjt igenom. Det blir rörigt att läsa och det finns en brist på en röd tråd tycker jag. Det blir varken hackat eller malet.

Jag är gärna med på flera cirklar på detta sätt men då kommer jag att välja en cirkel som handlar om bara ett författarskap. När vi läste Alice Munro Brinnande livet innan jul på samma sätt, tyckte jag det var mera flyt i läsningen.

Jag glömmer lika fort som jag läst

Det har blivit en del noveller på sista tiden, inte minst senaste nobellpristagaren Alice Munros samling Brinnande livet. Det var alltså med viss förhoppning jag plockade upp årets första nobelpristagare, William Faulkner och hans novellsamling En ros åt Emelie. Men det var långt ifrån Munros moderna och stiliga stilistiska sätt. Det blev en jobbig läsning och minst en omlåning från biblioteket. Hur kan 239 sidor fördelade på tio noveller vara så svåra att plöja igenom? Det enda undantaget var titelnovellen, En ros åt Emelie som jag sögs in i.

William Faulkner fick sitt pris 1949 strax efter andra världskriget. Hans miljö är landsbygden i sydstaterna, vita och svarta, fattiga och rika, mycket jakt, oärlighet och lurendrejeri. Varken språket, miljön eller innehållet tilltalar mig.

Vissa bakslag får man räkna med men min nobelprisläsarkampanj går vidare. William Faulkner var nr 73 av totalt 110 pristagare. Alltså återstår mig 37 författarskap att läsa. De senaste åren har jag betat av ett halvdussin om året och med den farten bör jag vara klar år 2020.

Mikrorecensioner, uppsamlingsheat 2013

Sedan i början av året har jag deltagit i en Facebookcirkel om Brasilien berättar, Ljud av steg. En novellsamling av uteslutande brasilianska författare. Två av författarna har skrivit ett gäng med s k mikronoveller. En genre som i alla fall jag har svårt att ta till mig. Men nu, ändå, så använder jag formen till att göra ett uppsamlingsheat på några av 2013 års lästa böcker som jag ännu inte bloggat om.

Rosas buss av Fabrizio Silei och Maricio A.C. Quarello är berättelsen om hur Rosa Parks vägrade resa sig upp på en buss i de amerikanska sydstaterna för att ge sin plats till en vit person. Detta skedde 1955 och på kort sikt innebar det en busstrejk. På längre sikt märktes hennes handling på ett annat sätt. Den amerikanska medborgarrättsrörelsen grundades som så småningom ledde till förändringar i diskrimineringslagstiftningen. Rosas Buss berättas av en äldre man, en farfar, för sin sonson och är full av tecknade, fina illustrationer.

Magdalena Ribbing berättar den spännande historien om hennes äldre släkting som på 1700-talet var med i konspirationen kring Gustav IIIs mord. Adolph Ludvig Ribbings liv och äventyr överträffar verkligen fiktionen. Efter kungens död på maskeradbalen tvingas Ribbing i landsflykt. Han lever i Schweiz, Danmark, Frankrike och Belgien. Han gifter sig men längtar hela tiden tillbaka till Sverige och sin gamla mor. Den vackre kungamördaren är en spännande bok och jag tänker att den skulle göra sig utmärkt väl som film. Den gode Adolph Ludvigs liv var fyllt av sånt som fängslar.

Fay Weldeons bok En styvmors dagbok var den sämsta boken som jag läste klart 2013. Ju mindre sagt om den, desto bättre. En tunn historia, fåniga och platta karaktärer, obefintliga miljöbeskrivningar och en huvudperson som jag retade ihjäl mig på.

 

Det fanns en tid när jag verkligen uppskattade Arto Paasilinnas böcker, hans fiffighet, roliga karaktärer och dråpliga situationer. MEN det var då. Jag fortsätter slentrianmässigt att lyssna på de nya böckerna som kommer ut, men utan något större engagemang. Uppdrag skyddsängel handlar om en man som efter döden får i uppdrag att skydda en man på jorden. Skyddsängeln går in för sitt uppdrag men det mesta går fel.