Otaliga bokbloggare har redan och läst och hyllat Beate Grimsruds En dåre fri. Normalt skulle en sådan hyllningskör fått mig att svalna betänkligt inför läsandet och jag skulle det låtit gå något halvår först för risken att bli besviken är alltför stor. Ungefär det som drabbade mig nyligen när jag full av förhoppningar läste den rosade Cap Esterel och blev så besviken. Hursomhelst, jag såg Babel där Betate Grimsrud var gäst och pratade om den här boken och då bestämde jag mig, jag måste läsa En dåre fri. Det är ett beslut som jag aldrig kommer att ångra.
Vartenda blad i denna 477 sidor långa bok är läsvärd, inte en bokstav för mycket. Jag var helt fängslad från morgon till kväll och ville aldrig släcka på kvällarna utan bara läsa vidare. Grimsruds beskrivning av huvudpersonen Elis sätt leva med fyra röster inom henne som ger henne olika direktiv eller hur hon är rädd att vara i sin lägenhet då golvet lutar och hon kommer att glida ut genom fönstret är så otäckt bra. Det har gett mig en fantastisk insikt, inte lik någon annan, hur det måste kännas att ha psykoser och åka in och ut på avdelningar och veta att man aldrig blir frisk.
Jag har haft förmånen att arbeta inom psykiatrin en period i mitt liv och jag önskar jag hade läst boken då för att bättre kunnat förstå några av patienterna jag träffade då. Den här boken seglar upp på första plats av lästa böcker hittills i år, lätt. Jag kan inte riktigt föreställa mig vad som skulle kunna vara bättre.
4 kommentarer:
Jag blev också jättesugen på att läsa denna efter att ha sett Babel. Grimsrud verkar så otroligt skön och fantastisk PLUS inspirerande :)
Roligt att se att alla älskar den!
Spännande läsning, har funderat på den länge. Nu får jag se till att låna den också!
Din beskrivning av läsandet gör mig väldigt sugen på att läsa denna. Det blir en liten tur till bibliotekets websida och en reservation. Eller... den kanske går att läsa direkt!
Kul att du vill vara med i utlottningen av min bok!
jätte-sugen!
Skicka en kommentar