Det är inte ofta jag läser novellsamlingar. Det blir lite ryckig läsning för mig helt enkelt. Jag tycker att om jag kommer in i en bok så är det svårt att sluta läsa men med noveller som är åtskilda åt vill jag gärna vila emellan, smälta historien och vänta ett tag innan jag tar tag i nästa novell. Därför blir de ofta liggande ett tag på mitt nattygsbord mellan läsningarna och jag tappar fart.
Hursomhelst, när jag var ledig förra veckan hade jag gott om tid till att läsa och då klämde jag faktiskt min första novellsamling på länge och vilken novellsamling var det inte! Det där som nästan kväver dig av den nigerianska-numera-i-USA-boende författarinnan Chimanda Ngozi Adichie. Ett mycket bra val skulle det visa sig. Jag upptäckte henne först för några månader sedan när hennes Lila Hibiskus var radioföljetong (se min recensionen här).
Det är en mycket väl sammanhållen novellsamling med vad jag har upptäckt flera gemensamma nämnare. Nigeria är en sådan nämnare, kvinnors perspektiv är ett annat för det är de som har huvudrollen i nästan samtliga noveller. Även lögner och att någon i berättelsen ljuger finns med i stort sett varje novell. Det är också för mig som är Afrikanovis på många sätt enormt intressant att få lära mig så mycket om ett land bara genom att läsa litteratur från landet.
5 kommentarer:
Henne är jag mycket sugen på att läsa. Får se vilken bok det blir och om det överhuvudtaget lyckas bli inom överslådlig tid.... :)
Vicky: det är alltid det där med tiden som spökar.
Vilken härlig författare hon är Adichie. Jag har läst och älskat både romanerna och novellerna. Hon skriver så levande att man bara inte kan värja sig. /anna och dagarna går
jag gillar novellsamlingar
Att läsa noveller är ett annat sätt att läsa. Men det finns så många bra novellister! Man kan läsa riktigt sakta och om igen! Vilket kan vara nyttigt för snabbläsare..
Skicka en kommentar