Jag har tillbringat jul- och nyårshelgen i sällskap med tre historiska och intressanta kvinnor. Tidigare har jag skrivit om Elise Ottesen-Jensen och snart kommer min recension om boken om den svenska prinsessan Sofia Albertina. Dearest Missy är den kortare varianten på titeln på min tredje kvinnliga läsvän i december. I sin helhet heter boken Dearest Missy. The Letters of Marie Alexandrovna Grand Duchess of Russia, Ducess of Edinburgh and of Saxe-Coburg and Gotha and of her daughter, Marie Crown Princess of Romania 1879-1900.
Jag har länge varit fascinerad av just det här färgstarka barnbarnet till engelska drottning Victoria som vi 17 års ålder giftes bort med kronprinsen av Rumänien och skickades ensam långt hemifrån utan att veta det minsta om livets realiteter. Marie blev strax efter bröllopet illamående och förstod inte alls varför det var så. Hon var bitvis mycket olycklig i sitt nya hemland där hon hölls hårt av kungen och hovet och inte tilläts ha vänner, roa sig eller resa.
Breven som sträcker sig från Maries barndom fram till 1900 är en fascinerande inblick i ett kvinnoöde som idag är väldigt främmande för oss. Maries mor, som för enkelhetens skull också heter Marie, skrev utförligt och uttömmande till sin dotter och försökte hålla hennes humör uppe. När det efter några års äktenskap riktigt börjar storma kring dottern och hon har haft ett förhållande med en officer och det är oklarheter kring vem som är far till barnet hon väntar är mamman hennes främsta supporter och vän.
Mor och dotters släktingar satt på troner runt om i Europa och de själva kände i stort sett alla i de kungliga kretsarna. Breven handlar om deras släktingars görande och låtanden, äktenskapsförhandlingar kring yngre familjemedlemmar, graviditeter, missfall och skilsmässor i deras omgivning men också om barnuppfostran, vardagsliv, klänningar och hur man ska undvika att bli gravid på nytt alltför snart igen.
Jag har varit helt fascinerad och knappt kunna släppa den nästan 400 sidor tjocka bok och känner mig ödmjuk att jag mer än 100 år senare kan få ta del av vad mor och dotter intimt skrev till varandra, deras utbytta förtoenden, tankar och känslor. För en historienörd som jag är boken ett verkligt fynd och till min tillfredsställelse läser jag att det planeras en uppföljare med brev från åren 1900-1920 vilket jag otåligt ser fram emot.
Diana Mandache som redigerat boken driver också en blogg om Marie av Rumänien och genom hennes försorg kan den som vill också bli vän med den forna rumänska drottningen på facebook.
6 kommentarer:
Så intressant Mimmimarie. Den boken vill jag gärna läsa. Jag har ju Hannah Pakulas fina biografi om Marie av Rumänien - men breven mellan mor och dotter är ju något helt annat ändå.
Ingrid: ja brevväxlingen täcker ju mycket mera av deras privatliv, den sida de förmodligen aldrig ville visa upp för allämheten. Det känns lite som att lyssna vid ett nyckelhål när man läser.
Var hittar du alla dessa ovanliga och intressanta böcker?
//Pia
Jag älskar den här typen av böcker. Kände likadant när jag läste Desirée (Karl XIV Johans franska fru) av Anne-Marie Selinko, som är uppbyggd som en dagbok samt The Duchess av Amanda Foreman om Georgiana, en förfader till Lady Diana.
Pia: Jag har köpt mitt ex från Rosvall Royal Books.
a-lo: Selinkos bok om Dèsirée har följt mig sedan tonåren, t o m så mycket att min hund har döpts efter hjältinnan.
The Duchess får jag ta och titta lite närmare på.
Skicka en kommentar