”för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet”
Silver och jag är en liten och tunn bok om endast 120 sidor och vid första anblick lättläst. Det är ett förrädiskt intryck dock märkte jag snart när jag började läsa. Silver är en åsna och berättarjaget hans ägrare, en lite äldre man, en konstnärssjäl, en enkel man som uppskattar det goda i livet. Boken är indelad i många korta stycken där vart och ett är fristående och berättar om en eller annan aspekt av ägaren och Silvers förhållande och dagliga liv tillsammans samtidigt som många av livets och mänsklighetens frågor speglas.
Att Silver är en åsna i boken är nog bara en tillfällighet och jag tror att åsnan skulle kunna bytas ut mot vilket annat djur som helst, och för den delen också människa. Det viktigaste och vackraste är kärleken, vänskapen och sammanhållningen mellan de två. Detta vackra känner jag så väl igen i förhållandet med min hund och bitvis blev jag nästan tårögd när jag läste om mannens omsorger om sitt älskade djur.
1 kommentar:
honom har jag inte hört talas om
Skicka en kommentar