lördag 25 februari 2012

August Strindberg - Tjänstekvinnans son

Att skriva en recension om ett klassiskt verk låter sig helt enkelt inte göras. Det skulle vara förmätet av mig att försöka hitta på något orginellt att skriva om ett verk där så många kunniga och bildade människor redan avgett sina omdömen.

Jag har lyssnat på Tänstekvinnans son som radioföljetong och den ligger kvar här t o m 16 mars för den som är sugen att också lyssna. Jag kommer ihåg att jag läste boken på gymnasiet och då tyckte den var ganska tråkig och full av religiöst grubbel. Förvisso är här en hel del religiösa tankar men jag skulle inte vilja ge den epitet tråkig idag. Det är snarare intressant att läsa om Johans, Strindbergs alter ego, själsliga och kroppsliga resa och utveckling, hans sökande efter andlig styrka och vilja att bryta sig ut från familjen.

3 kommentarer:

Anna sa...

Är snart klar med Hemsöborna och då står den här på tur. Läste den i gymnasiet precis som du och då var det inte jippi. Tack för din text!

Hanneles bokparadis sa...

jag börjar undra om inte det är en samling historier, att allt inte var Strindbergs egna erfarenher, han villa bara förmedla orättvisor i sin omgivning...

Mrs Calloway sa...

jag läste den också under skoltiden och tyckte att den var jättetråkig!
nu lyssnade jag på den i radio och tyckte att den är briljant. den lästes bra också.