Jag har lyssnat på Tänstekvinnans son som radioföljetong och den ligger kvar här t o m 16 mars för den som är sugen att också lyssna. Jag kommer ihåg att jag läste boken på gymnasiet och då tyckte den var ganska tråkig och full av religiöst grubbel. Förvisso är här en hel del religiösa tankar men jag skulle inte vilja ge den epitet tråkig idag. Det är snarare intressant att läsa om Johans, Strindbergs alter ego, själsliga och kroppsliga resa och utveckling, hans sökande efter andlig styrka och vilja att bryta sig ut från familjen.
3 kommentarer:
Är snart klar med Hemsöborna och då står den här på tur. Läste den i gymnasiet precis som du och då var det inte jippi. Tack för din text!
jag börjar undra om inte det är en samling historier, att allt inte var Strindbergs egna erfarenher, han villa bara förmedla orättvisor i sin omgivning...
jag läste den också under skoltiden och tyckte att den var jättetråkig!
nu lyssnade jag på den i radio och tyckte att den är briljant. den lästes bra också.
Skicka en kommentar