Louise har nu blivit 10 år äldre och förhållandet till modern är lika komplicerat. Modern är döende i cancer och Louise försöker vara hos henne och stötta så mycket hon bara kan. Saker och ting kompliceras av att Louise själv är gravid och snart ska bli mamma. Detta vågar hon inte berätta för sin dödssjuka och därmed rids hon av skuld och ångest i en förskräcklig blandning. I alla små saker som Louise själv har felat ger henne ett dåligt samvete och hon ser sig själv som en ovärdig och vem vet om hon inte kommer att bli en lika ovärdig mamma själv som hennes egen mor alltid varit.
Det är en ganska sorglig bok där Louise väntande barn inte ger henne den glädje man skulle önska henne utan hon känner ångest när hon inte kan berätta för modern. Hon brottas med tvångstankar och försöker byta löften om framtida uppoffringar mot moderns tillfrisknande. Dödens baksidor är grafiskt beskrivna i boken, hur kroppen förfaller, andedräktens sjuka unkenhet och hur det sista tunna håret bak på hjässan är sammanklibbat av svett. Det är så realistiskt skrivet att jag får gåshud.
En ovärdig dotter är en värdig uppföljare till Justine Levys första bok. Trots det svåra ämnet lättläst och mycket eftertänkansvärd.
1 kommentar:
Jag tycker den var bra i sin enkelhet. Båda böckerna flyter lite ihop för mig. Lite samma sorgliga handling.
Skicka en kommentar