Den något långrandiga titeln lyder Brev skrivna under en ort vistelse i Sverige, Norge och Danmark och kvinnan som skrev dem hette Mary Wollstoneraft. Mary gjorde resan till de nordiska länderna 1795 tillsammans med sin 1-åriga dotter och dennes franska barnsköterska. Mary var redan känd i sitt hemland England och när hon gav ut breven igen efter sin hemkomst blev de uppskattade även om de är i det närmaste bortglömda idag. Mary besökte Göteborg och Bohuslän och det är härifrån breven är skrivna. Mary var överförtjust att få komma till Sverige, det var en sådan lisa efter at ha besökt det revolutionära Frankrike. Om det svenska landskapet och vår natur var hon översvallande i sina beskrivningar av det vackra, vilda och karga hon mötte här. Däremot fanns inte matkulturen nåd, svenskarna sockrar och kryddar maten för mycket och vi drack för mycket sprit, när som helst på dygnet. Hon hyllar den underbara svenska sommarnatten och tycker människorna här har öppna och trevliga ansikten. Däremot tycker hon att tjänstefolket behandlas väldigt illa och har en teori om att det nog är den långa svenska vintern som gör oss tröga och instängda.
Mary Wollstonecraft var känd redan innan hon kom till Sverige för att hon kämpat för kvinnliga rättigheter i tidigare publikationer. Det är fortfarande trevligt att läsa de här breven mer än 200 år efter dess utgivning. Det är trots allt våra förfäder och deras levnadsvillkor de handlar om.
Bloggen Ord och jord har tidigare i år också skrivit om Mary Wollstonecraft och det var hennes artikel som fick mig att få upp ögonen för dessa brev.
8 kommentarer:
Intressant, Mary Wollstonerafts Kvinnans rättigheter har jag.
Hannele: jag är lite intresserad av att läsa mer av henne.
Hennes dotter som var med på resan skrev ju sedan en hyfsat känd roman: Frankenstein.
Hyfsad ja, det kan man säga Anna.
Roligt att du tyckte breven var intressanta. Till försvar för kvinnans rättigheter kan jag varmt rekommendera: intelligent, vass och ständigt aktuell.
Dottern som var med på resan hette Fanny och pappan var Gilbert Imlay. Senare gifte sig Mary med William Godwin och tillsammans fick de en dottern med namnet Mary. Mary Wollstonecraft dog några dagar efter den förlossningen. Det var denna andra dotter, Mary, som så småningom gifte sig med poeten Percy Shelley och skrev romanen Frankenstein. Dottern Fanny som var med på resan hade vad det verkar en sorglig barn- och ungdomstid och begick självmord när hon var i tjugoårsåldern.
Ursäkta den långa kommentaren men jag blir så glad när Wollstonecraft uppmärksammas :). En remarkabel kvinna och skribent!
Sedär. Då har jag fått det med dottern om bakfoten. Nu vet jag mer. Tack!
Tack Petra för att du rätade ut frågetecknen kring dottern.
Ganska nyligen kom även Jag sträcker ut handen mot evigheten, en serieroman med breven som förlaga.
http://www.bokus.com/bok/9789185951482/jag-stracker-ut-handen-mot-evigheten/
Skicka en kommentar