Normalt brukar jag hålla mig på långt avstånd från memoarer av folk i showbiz, film eller musikvärlden men för Michael Caine och The Elephant to Hollywood gjorde jag ett undantag. Det var måhända inte så klokt. Den här memoarboken, som dessutom är nr 2 från samme författare, innehåller det mesta av det som jag inte tycker om i genren. Ett ändlöst upprepande från olika filminspelningar, namedropping, vilka fester man varit på, alla hundratals människor som är ens "nära vänner" etc etc. Allt var dock inte dåligt. Här finns glimtar från Michael Caines engagemang i unga arbetslösa ungdomar utan framtid och hur han försöker hjälpa dem. Skälet finns i hans egen bakgrund. Han var själv en ung man som utan skådespeleriet garanterat skulle hamnat på fel sida om lagen i sitt liv.
Det största försonande draget var att Michael själv läst in boken och utan det försonande draget hade jag näpperligen orkat lyssnat klart.
3 kommentarer:
jag som älskar att läsa biografier
(såg du mina bilder runt 84 Charing Cross Road?)
jag gillar också Michael Caine, men jag hoppar nog över hans biografi, tror jag
Skicka en kommentar