Tyvärr behöver vissa böcker faktiskt förses med varningstriangel. Ian Sansoms bok Fallet med de försvunna böckerna är just en sådan bok. Jag hade den som ljudbok och enda litteratur med mig på en lite resa nyligen och var dessvärre hänvisad till dess sällskap hela tiden.
Maken till stereotyp berättelse utan djup och med så knepiga och föga trovärdiga karaktärer att jag kan föreställa mig författaren gick på LSD eller liknande när han skapade dem. Språket är torftigt och dialogen rena rama högstadieuppsatsen. Inte heller är miljöskildringarna särskilt upphetsande. Som titeln antyder finns det deckarinslag, från biblioteksbranschen hör och häpna, men de lyckas inte engagera mig. Tydligen skulle här också finnas humor men det är begränsat hur roligt jag kan tycka det är att en förläst vegeterian i brun kostym tvingas bo i ett hönshus, bara serveras och kött och får glasögon, vrist, näsa och öga sönderslagna.
Jag orkar inte skriva vad boken handlar om utan tycker att om någon mot förmodan skulle bli intresserad av läsa för denne själv ta reda på intrigen.
Först publicerad 2012-03-09.
4 kommentarer:
Håller fullständigt med om den här recensionen. Det hade kunnat bli så bra. Men det blev så förskräckligt förskräckligt dåligt...
Detta var den näst sämsta boken jag läste under hela 2012! David Grossman "På flykt från ett sorgebud" dock snäppet värre.
Så himla trökigt att lägga tid på dåliga böcker.
väldans... ska nog läsa den ändå.
Åh vad skönt att hitta någon mer som inte gillade denna.
Egentligen känns det konstigt att han kunnat misslyckats så med så bra (publikfriande) premisser men den här humorn gick även mig om intet.
Hannele: härligt att du tänker själv och inte styrs av varningsord.
Sanna och Smutstiteln: Visst är det så att det finns så mycket annan litteratur som är värd att lägga vår lästid på.
Skicka en kommentar