Hett blod, kalla nerver

Den som har läst och känner till Arto Paasilinnas författarskap kommer inte att bli besviken på Hett blod, kalla nerver. Här finns visserligen inte någon kranförare som blir Gud, en busslast med självmordsbenägna resenärer eller björnar som betjänter men ändå är det klassiska Paasilinnaäventyr som läsaren bjuds på.

När Antti Kokkoluoto föds 1918 spår jordemodern att gossen kommer leva ett långt och lyckligt liv prytt av framgång och inte dö förrän 12 juli 1990 under sitt eget kalas. Vi får följa Antti och hans familjs öden genom dessa 70 år och samtidigt speglas Finlands moderna historia i familjen Kokkoluotos. Det är klassiskt grepp som fungerar utmärkt här. Jag finner att jag lär mig mycket om inbördeskriget, vinterkriget, fortsättningskriget, president Kekkonen och fram till våra dagar. Vår hjälte blir just hjälte genom ett par stordåd under krigen. Han ska ju inte dö förrän 1990 så han vågar ta lite risker. Så hur går det då med den förutspådda dödsdagen? Jo, läs själva får ni se. En hejdundrande fest ställer han i alla fall till med.

Det är mustigt, det är burleskt, otroligt och roligt på en och samma gång. Detta är författarens 22 bok på svenska. Som pausmusik från lite tyngre verk fungerar Aarto Paasilinna för det mesta. Jag har läst i stort sett allt som är utgivet på svenska och bara blivit besviken en gång. Han humor fungerar som en härlig vitamininjektion.