Den stora matchen. Islandsnostalgi med hög faktor.

Helgen har gått åt till att lyssna på islänningen Arnaldur Indridasons nyaste bok, Den stora matchen. Det var lagom kravlöst lyssnande medan jag inte mår så bra just nu, och en stor portion Islandsnostalgi. Detta är min första bekantskap med den kände isländske deckarförfattaren och det var en ganska positiv överraskning.

Polismannen Marion Briem får ta hand om fallet när en tonårspojke återfinns mördad i biosalong i Reykjavik. Tålmodigt polisarbete och briljant tankearbete för honom snart på spåren och det hettar riktigt till. Berättelsen utspelar sig på Island 1972 som verkar vara en slags lekstuga för flera främmande makter. Island och England gnabbas om fiskerättigheter. Det är stridigheter om en amerikansk flygbas på ön och mitt i allt detta ska en av schackvärldens största matcher spelas på Island just nu. Det är amerikanen Bobby Fischer som utmanar sovjetiske världsmästaren Boris Spasskij. Har schackmatchen att göra med mordet på den unge pojken? Vem avlyssnas och varför försöker höga politiker stoppa polisens utredningsarbete? Det blir många frågetecken och Arnaldur Indridason leder oss till en upplösning.

Jag lyssnar med Reykjavikskartan i knäet och känner glatt igen mig på Hverfisgata, Bankastraeti och Ingólfstraeti där vårt hotell låg. Simbadet där Boris Fischer badar i boken har jag också besökt liksom naturreservatet Þórsmörk där en av bokens poliser träffade sin blivande hustru. För mig var igenkänningsfaktor och semesternostalgin från i somras lika viktig som själva boken.


 Þórsmörk Ett populärt naturreservat med vandringsleder

 Þórsmörk

Utsikt från Hallgrimskyrkan mot gatorna till höger där
  Hverfisgata, Bankastraeti och Ingólfstraetir ligger.