Friederike föddes 1715 i furstefamiljen Sachsen-Gotha-Altenburg. Hon fick en ganska snäv uppfostran med våra mått mätt. Hon kunde läsa, skriva, räkna och prata lite franska. Hon kunde nog musicera lite grand också. Detta var ganska typiskt för en furstlig flicka från den här tiden. Allt krut lades på sönerna. Flickorna skulle föda barn och vara nöjda med det. Friederike var nr 15 i en syskonskara på 19. När hon var 19 år knackade Johann Adolph från furstehuset Sachsen-Weissenfels på dörren. Han var 30 år äldre än Friederike och änkeman, men äktenskap blev det.
Tyska författarinnan Katrin Mörstedt har tecknat Friederikes liv med tysk noggrannhet och med ett ganska krångligt språk dessvärre. Jag får mig en gedigen historielektion om de många små tyska furstendömena på 1600- och 1700-talen som utgjorde Tyskland på den tiden till livs.
Friederikes liv blev ingen dans på rosor. Sachsen-Weissenfels där hennes make snart nog ärvde furstetiteln var konkursmässigt och hennes hemgift kom väl till pass. Det underhåll hon utlovats fick hon vänta flera år på. Friederike importerades som avelsko och den uppgiften skötte hon dessvärre inte till belåtenhet. Inte mindre än 5 barn födde hon men inget av dem levde till vuxen ålder. Det självständiga furstendömet Sachsen-Weissenfels uppgick vid Johann Adolphs död i det större kungariket Sachsen.
Friederike är inte bortglömd. Hon levde större delen av sitt liv i den lilla staden Bad Langensalza som har henne att tacka för sin kurortsstatus idag. Hon hyllas idag som den som upptäckte källan med svalhaltigt vatten och blev initiativtagare till stadens bad- och kuranstalt.
Bokmoster skriver om en spännande 700 sidor lång tegelsten idag på tysk torsdag.
5 kommentarer:
Bra kämpat med det krångliga språket!
Ännu ett kvinnoöde, "allt krut lades på sönerna", det förekommer dessvärre även i våra dagar. Jag blir ändå lite glad av att läsa att Friederike inte är bortglömd i dag ...
Javisst Bokmoster. Lite hämnd fick hon på männen som är bortglömda.
Ett sorgligt kvinnoöde (ett bland många) men väldigt intressant att läsa om- och fint ändå att Friederike inte är helt bortglömd!
Ja Ingrid och riktigt sugen blir jag på en bildningsresa till alla dessa bortglömda tyska småorter där mina huvudpersoner har levat och verkat.
Skicka en kommentar