När jag såg i tidningen att Cecilia von Krusenstjerna fyllde 50 för någon vecka sedan tänkte jag att nu är det banne mig dags att läsa hennes debutbok En spricka i kristallen. Den här boken har självbiografiska drag och sprickan i kristallen är författarinnans alter ego Suss. Hon var den udda, den känsliga, den som ingen förstod sig på i den framgångsrika familjen Gyllenhammar. Allting kretsade kring pappa och mamma var först och främst hustru innan hon var mor.
Huvudpersonen Suss får en svår resa genom barn- och ungdom och in i vuxenlivet. Hon passar inte in i familjen där fasaden är allt. Hon mobbas i skolan, kommer på glid som tonåring, hoppar av en amerikansk utbildning som vem som helst skulle avundats henne och "räddas" av en ung man från ett liv som deprimerad och arbetslös bulimiker. Äktenskapet blir inte långvarigt, mannen är otrogen och föraktar Suss familj och hennes mjäkiga inställning till dem, ännu ett misslyckande alltså.
Författaren har skrivit en naken och avskalad skildring där hon lämnar ut både Suss och hennes mamma ganska skoningslöst. Hon har ett realistiskt sätt att skriva utan känsloyttringar, en stil som jag tycker mycket om. Jag såg TV-serien baserad på boken för några år sedan, alltså ett fall där jag sett filmen innan jag läste boken och det vann de båda på.
5 kommentarer:
Minns att jag tyckte mycket om att läsa, det var ju också lite extra krydda att den handlar om västsveriges nästankungligheter, lite kittlar den skvallergenen ;-)
Skvallergenen?? Ja, kanske har även jag en sådan. Det har jag inte tänkt på. Fyndigt.
lite kul svaller
Nu förminskade jag nästan hennes bok lite för mycket, berättelsen är helt klart allmängiltigt intressant också.
En läsvärd bok .
Skicka en kommentar