När jag under den gångna semestern sysslat med lite tråkigare saker som att rensa ogräs i rabatterna och måla på ladugården har jag haft trevligt sällskap i öronen av Aino Trosells Hjärtblad. Det var ett tag sedan en historisk roman fångade mig såpass som denna gjorde.
Huvudpersonen är Hulda. Vi möter henne först när den hemska hungersnöden rasade i Sverige 1867-68 då Hulda är 7 år gammal. Intuitivt förstår den unga flickan att hjälpa till att roa sig själv och småsyskonen så inte hungern känns så påtaglig. Vi får sedan följa Hulda genom barndom och ungdom då hon vallar kor och getter på fäbodarna kring hemsocknen Malung, hur hon vandrar till skolan och till konfirmationsundervisningen och hur hon blir förälskad. Liksom många andra dalkullor vid denna tid var möjligheterna till inkomst små och de unga kvinnorna vandrade söderut för att söka arbete. Detta öde blir även Huldas. Hon hamnar som tjänsteflicka i en fin familj, avancerar till husfru när denna avlider och slutligen som fru i huset när matmodern också går bort.
Där någonstans när Hulda blir vandringskulla förlorar författaren sin bok enligt mig. Hanna tar ett alldeles för stort steg, gör en klassresa som inte känns trovärdig vid denna tid. Jag lyssnar klart på boken och trots slutet är jag mycket positivt inställd till den. Den skildrar en tillvaro och en livsstil som nu är försvunnen men ändå inte för så länge sedan. Huldas barndomsskildring vävs med Sveriges och Dalarnas historia i slutet av 1800-talet. Genom Huldas ögon och upplevelser ser vi världen förändras allt mera. Det ligger en gedigen forskning bakom boken och det märks tydligt att författaren är väl beläst i tiden hon skriver om.
3 kommentarer:
Jag har "Hjärtblad" på min önskelista hos AdLibris- om någon vecka ska jag trycka på "sändknappen" också... hade jag tänkt. Det verkar vara en mycket läsvärd roman och jag är intresserad av ämnet.
har inte läst, än
Den har lockat länge - kankse om den kommer som e-bok på bibblan att jag slår till och laddar hem. Annars verkar den handla om något som berör mig, kan annars rekommendera Elin Boardys Allt som återstår.
Skicka en kommentar