Varje gång jag läst en s k klassiker känner jag mig extra nöjd på något oförklarligt sätt. Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien var inget undantag. De flesta känner väl bakgrunden till historien om Jon i Skrolyckas dotter Klara Fina lämnar det fattiga torpet i Värmland för att tjäna ihop pengar till ett friköp av huset. Dottern kommer inte tillbaka och Jon i Skrolycka längtar efter henne så till den grad att det påverkar hans redan klena förstånd. När ryktena sedan når hembygden att hon i själva verket går på gatan sluter sig fadern i en fantasivärld där Klara Fina blir kejsarinna för att skydda sig själv.
När dottern sedan kommer hem efter 18 långa år och ser hur det står till med fadern tar hon modern med sig och lämnar honom utackoderad på socknen. Det är ett alltigenom sorgligt slut på den här historien men det bestående intrycket är ändå den stora faderskärleken som övervinner allt. Jag har läst en del av Selma Lagerlöf men språket och varsamheten med vilken hon vävt denna väv måste vara en av de allra vackraste.
1 kommentar:
Kejsarn av Portugallien är min favorit när det gäller Selma Lagerlöf. Kärleken som sträcker sig bortom allt förnuft. Det är vackert och smärtsamt och går verkligen rakt in i hjärtat.
Skicka en kommentar