Hector och Rhesus vänder tillsammans, fast på olika sätt, livet på hemmet upp och ner. Hector kräver bättre mat och vin för de gamla, promenader och en statushöjning. Rhesus å sin är en vänlig och smeksam själ som vill ge kärlek åt alla han träffar.
"Samhället, staten och våra familjer har övergivit oss. Rhesus har tagit emot oss på sitt sätt och har nu hand om oss. Ni måste visa oss att ni kan bättre än ett djur. Det är uppenbart att vi tvivlar på den saken. "
Så långt historien i korthet. Boken är upplagd så att den har sex berättare bl a två gamla damer, en skötare och så Rhesus på slutet. För varje ny berättarröst så ändras storyn och mot slutet börjar jag tvivla så smått på att jag ska reda ut hur det hela egentligen gick till. Den gamla Raphaelles dagbok är riktigt rafflande att läsa. Boken och berättelsen är absurd men på ett skönt sätt. Kanske är det inte det viktigaste ändå, utan vad författaren vill åstadkomma. Är det inlägg i åldringsvården i dagens Frankrike? Hursomhelst, berättelsen får läsaren att tänka till och på sina ställen även skratta lite grand och önska att systemet annorlunda när jdet är dags för mig att ta plats på hemmet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar