Författarinnans alter ego Annie John växer upp som enda och omhuldade barnet till en äldre far och en yngre mor. Hon är duktig i skolan och lydig tills puberteten inträffar och hon plötsligt börjar avsky sin mor. Moderns omsorger och kärlek räcke inte längre till. Istället skaffar hon sig det ena svärmeriet efter det andra i form av jämnåriga flickor i skolan. Hon upplevde att hon ville slita sig loss från modersbandet och bli vuxen, att modern stod emellan henne och världen. Tonåringen Annie upplever att föräldrarna är sig lika men att hon själv har utvecklats. Som 16-åring tar hon steget ut i världen och jag tycker det liknar mera en flykt och ändå hade hon inget dåligt liv hemma. Annie har ingen olycklig barndom, hon misshandlas inte, svälter inte och ingen av föräldrarna är missbrukare på något sätt.
Huvudpersonen är manipulativ och känslokall. Hon gör negativa saker utan att veta varför eller reflektera över vad hon gör. Hon har nästan tvångsmässigt negativa tankar om andra människor och ändå gillar jag Annie John, både som bok och som person. Vänskapen med väninnan Gwen känner jag så väl igen från min barndom. Det var så härligt att ha en riktigt god vän att dela allt med. Boken är skriven med ett barnsligt språk, nästan som staccato ibland. Jag gillar berättarstilen och har Lucy oläst av samma författare i bokhyllan. Den kommer jag snart att sätta tänderna i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar