Mest p g a pengabrist tar Artur jobb som kärleksförkunnare och predikant och börjar åka land och rike runt för att sprida sitt budskap. Med på färden är en samling vinddrivna existenser, osannolikt hopfogade människor som följer Artur. I varje stad ökas kärlekståget på för att så småningom uppgå till några tusen anhängare.
Kanske är hela boken en symbol för något annat. Om hur en marginell företellese kan ha snöbollseffekt och dra med sig folk utan att de egentligen vet varför. En del hakar på för de är rädda att misssa något, andra följer av nyfikenhet.
Boken får aldrig luft under vingarna, den är varken burlesk eller rolig och historien om hunden som äntligen visslade är egentligen en halv sidas parentes. Mitt råd är: läs den inte. Lägg tiden på något bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar