Boken är lite gammaldags och hjärtknipande men väldigt charmig. Huvudpersonen i boken är såklart den sexårige Åke. Berättelsen rör sig i Åkes begränsade värld, hans familj där pappa är läkare och välbeställd, hans bästa kompis Kalle Nubb som bor med sin alkoholiserade far och bifigurer som en skrämmande pastor eller den sinnessjuke kusinen. De båda pojkarna leker med varandra och lär av varandra. Framförallt får Åke en hel självförtoende genom att umgås med Kalle Nubb.
Trots att boken handlar om ett barn och hans värld är det inte en barnbok och författaren har inte skyggat för mörka sidor i berättelsen. Här avhandlas både lungssjukdom, besök vid en död moders grav och ett äldre par vars son är mördare.
Läsandet lämnar en varm känsla efter sig och jag tyckte mycket om Åke och hans värld.
2 kommentarer:
Tänk att den här boken har jag länge tänkt läsa, bra att du påminner mig! Filmen gillade jag mycket.
jo, tuffade barndom då
Skicka en kommentar