De gifte sig i hemlighet vilket kom kungens motståndare att hävda att äktenskapet inte var giltigt och barnen inte äkta och arvsberättigade. Tio barn fick Edward och Elizabeth tillsammans, varav två söner, de senare bekanta prinsarna i Towern. Efter Edwards död utropades den äldste till kung men när deras farbror Richard gjorde uppror och tog makten försvann de två unga bröderna bakom Towerns murar. Elizabeth kunde bara maktlös se på när hennes barns arvsrätt togs ifrån dem och hennes svåger utropade sig till kung Richard III.
Elizabeth kämpade eller kanske konspirerade med Richard III främste motståndare Henry och gifte bort sin dotter Elizabeth med honom. I sinom tid blev hennes dotter också drottning när maken Henry blev Henry VII. Elizabeth Woodville fick då viss revansch. Hon fick titeln drottningmoder men levde sina sista år tillbakadraget i ett kloster.
David Baldwin har skrivit en något revanschistisk biografi över denna Englands drottning från 1400-talet. Hon har under många hundra år dragits med ett dåligt rykte. Hennes karaktär svärtades redan i hennes livstid och de källor som underhöll dem har levt vidare och spridit myten om att Elizabeth Woodville var en maktgalen uppkomling, en självisk parveny som endast var ute efter att tjäna egna intresen. Hon har tillskrivits karakteristika som ambitiös och slug, anklagats för häxeri och varit allmän driftkucku från många håll i det historiska England.
Biografin är bitvis tungrodd och inte särskilt lättläst med många insprängda citat på 1400-talets orginalengelska. Författaren gör dock ett ärligt försök att skildra Elizabeth Woodvilles liv utifrån de förutsättningar hon levde under och jag tycker han lyckas bra. Jag har fått en bra inblick i en kvinnas liv som var i stort sett obekant för mig tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar