måndag 16 januari 2012

Kathryn Stockett - Niceville

Det finns böcker som skjuts som en pil in i bröstet och stannar där. Kathryn Stocketts Niceville är utan tvekan en sådan bok. Jag var säker på att jag skulle tycka om den efter att ha läst alla bloggkollegors och andra recensioner men att jag skulle älska den så totalt och förbehållnigslöst var jag inte beredd på.

Storyn är säkert bekant vid det här laget. En grupp svarta hembitränden i staden Jackson i Mississippi ställer efter mycken tvekan och övertalning och  med risk för sina egna liv upp och berättar om sina erfarenheter som hemhjälper hos vita fruar i stan. Det komplicerade är att den de berättar för, Skeeter, är en vit kvinna som själv uppfostrats av en svart hemhjälp. När Skeeter tar ställning för de svarta och korsar ras- och klassklyftor fryses hon effektivt ut ur den vita gemenskapen. Hennes tennispartner börjar spela med någon annan, pojkvännens frieri går om intet, inbjudningar till bridgespel uteblir och hon fråntas hedersuppdrag i de vita kvinnornas föreningar.

Kathryn Stockett har skapat en riktig klassiker till kvinnoporträtt i den vita socitetskvinnan Hilly Holbrook. Hon är redo till vad som helst för att nå sina mål och styr Jacksons övriga kvinnor med järnhand. Dessutom är det roligt för en boknörd att läsa en roman där en av de röda trådarna är arbetet med att skriva en bok.

De vitas pengar, makt och inflytande kunde ruinera vilken som helst svart familj. De vita hade makten över jobben, bostäderna och skolan och som en skugga lurade rasdiskrimineringen och Klux klux klan alltid i bakgrunden, redo att lära den svarte som tog sig ton en läxa. Den enda vägen framåt, det enda sättet att förbättra sin situation var för hembiträdena att berätta sin historia trots de hot som svävar över dem. De satte verkligen sina liv på spel.

Jag är övertygad om att detta kommer att vara en av 2012 års stora läsupplevelser. Boken är så intensiv att jag kan känna hettan i amerikanska södern dallra mellan boksidorna och det har givit mersmak. Jag kommer snart att läsa Harper Lees Dödssynden som alltför länge legat som hyllvärmare och bara väntat och som faktiskt nämns i Niceville flera gånger.

7 kommentarer:

Vicky sa...

Jag tyckte också väldigt mycket om boken och se väldigt mycket fram emot att även se filmatiseringen.

Ylva sa...

Jag läste Dödssynden och Niceville tätt inpå varandra och uppskattar båda väldigt mycket! Filmerna är också mycket bra, trots att Dödssynden är gammal. Jag brukar ha svårt för gamla svartvita filmer men den är verkligen klassisk.

Monika sa...

Har både Dödssynden och Niceville i bokhyllan. Olästa... Kanske borde man alltså läsa Dödssynden först?

Josefin sa...

Trots att jag redan läst boken så kommer jag kanske att rösta på den i morgon när vi ska välja ny bok till bokcirkeln. Så mycket tyckte jag om den. Längtar också till att se filmen som många har sagt är bra!

Anna sa...

Kul att läsa dina tankar, det är verkligen en bok att älska. Filmen var också fin och jag rekommenderar alla jag möter att både läsa boken och se filmen.

a-lo (the book pond) sa...

Jag tycker verkligen du ska läsa Dödssynden! Jag läste To kill a mockingbird för några år sedan och det var omöjligt att inte relatera Niceville till den. Trots att jag tyckte mycket om Niceville och blev både berörd och road av den så var Dödssynden den där boken för mig som gick rakt in i hjärtat eller under huden och allt vad man brukar säga.

Min Niceville-recension: http://www.thebookpond.se/show.php?id=933

BokParadiset sa...

En sån fantastisk bok!