Kathryn Stockett - Niceville

Det finns böcker som skjuts som en pil in i bröstet och stannar där. Kathryn Stocketts Niceville är utan tvekan en sådan bok. Jag var säker på att jag skulle tycka om den efter att ha läst alla bloggkollegors och andra recensioner men att jag skulle älska den så totalt och förbehållnigslöst var jag inte beredd på.

Storyn är säkert bekant vid det här laget. En grupp svarta hembitränden i staden Jackson i Mississippi ställer efter mycken tvekan och övertalning och  med risk för sina egna liv upp och berättar om sina erfarenheter som hemhjälper hos vita fruar i stan. Det komplicerade är att den de berättar för, Skeeter, är en vit kvinna som själv uppfostrats av en svart hemhjälp. När Skeeter tar ställning för de svarta och korsar ras- och klassklyftor fryses hon effektivt ut ur den vita gemenskapen. Hennes tennispartner börjar spela med någon annan, pojkvännens frieri går om intet, inbjudningar till bridgespel uteblir och hon fråntas hedersuppdrag i de vita kvinnornas föreningar.

Kathryn Stockett har skapat en riktig klassiker till kvinnoporträtt i den vita socitetskvinnan Hilly Holbrook. Hon är redo till vad som helst för att nå sina mål och styr Jacksons övriga kvinnor med järnhand. Dessutom är det roligt för en boknörd att läsa en roman där en av de röda trådarna är arbetet med att skriva en bok.

De vitas pengar, makt och inflytande kunde ruinera vilken som helst svart familj. De vita hade makten över jobben, bostäderna och skolan och som en skugga lurade rasdiskrimineringen och Klux klux klan alltid i bakgrunden, redo att lära den svarte som tog sig ton en läxa. Den enda vägen framåt, det enda sättet att förbättra sin situation var för hembiträdena att berätta sin historia trots de hot som svävar över dem. De satte verkligen sina liv på spel.

Jag är övertygad om att detta kommer att vara en av 2012 års stora läsupplevelser. Boken är så intensiv att jag kan känna hettan i amerikanska södern dallra mellan boksidorna och det har givit mersmak. Jag kommer snart att läsa Harper Lees Dödssynden som alltför länge legat som hyllvärmare och bara väntat och som faktiskt nämns i Niceville flera gånger.