Självständig prinsessa Sofia Albertina 1753-1829 - Carin Bergström

Som dotter till en kung, syster till två kungar och faster till en kung levde Sofia Albertina en ganska anonym tillvaro. Hon har inte varit mycket mera än en fotnot i svenska historieböcker och visst förtjänar Sofia Albertina mera än så. Carin Bergström har gjort en djupdykning ner i 1700-talets slut och grävt fram prinsessans historia och hon visar sig vara mer än värdig en egen bok.

Prinsessans första 30 levnadsår avhandlas tyvärr på endast en sida av boken, där hade säkerligen funnits mycket mera intressant stoff att hämta om vad som format hennes karaktär och hur det var att växa upp vid hovet i slutet av 1700-talet där fadern kung Adolf Fredrik inte hade så värst mycket att säga till om, medan modern Lovisa Ulrika hade desto mer inflytande. Kanske är det symtomatiskt att Sofia Albertinas liv tar fart, och boken likaså, med att modern dör 1782.

1787 utnämns prinsessan genom sin moders tyska kontakter till abbedissa i stiftet Quedlingburg där hon får regera relativt självständigt och rangmässigt betraktas som ett stadsöverhuvud. Sofia Albertina tillbringa flera år i ett par omgångar i sitt tyska stift tills napoleonkrigen rör om i Europa och hon förlorar sitt stift. Idag är Quedlingburg en riktig idyll med världsarvsstatus, se mera här.

I tidiga tonåren läste jag gång på gång Annemarie Selinkos roman om Dèsirée och kommer ihåg att Sofia Albertina däri liknades vid en förtorkad gammal get. Inte så värst trevligt att få till eftermäle. Hennes familjeliv var nog inte det muntraste. De första 30 åren levde hon i sin moders skugga, hon fick uppleva att brodern Gustav III mördades och att brorsonen Gustav IV Adolf avsattes och förvisades från Sverige tillsammans med hela sin familj.

Sofia Albertina fick också uppleva att den nya ätten Bernadotte besteg hennes fäders tron och tvärtemot vad man kunde tro rådde det en ömsesidig uppskattning mellan de gamla och de nya på Sveriges tron. Bernadotterna var måna om Sofia Albertina och den länk hon var till det förgångna

Carin Bergstöm har gjort en kulturgärning genom att levandegöra en hittills anonym kvinnas liv för svenskarna. Det är därför inte så värst svårt att överse med vissa irritationsmoment i boken, detta att inte översätta franska fraser som har betydelse för innehållet och läsupplevelsen. Man kan inte ta för givet att alla läsare är bevandrad i främmande språk.