Umberto Ecos senaste verk Begravningsplatsen i Prag ligger sedan ett par veckor färdiglyssnad men jag har inte kommit mig för att skriva en recension. Sällan har jag tyckt att det varit så svårt att samla tankarna kring en bok och sätta dem på pränt. Boken är fullproppad med fördomar av alla slag om allt och alla. Det är inte många nationaliteter eller etniska grupper som undgår huvudpersonen Simoninis ettersprutande tal och tankar. Odi ergo sum - Jag hatar alltså finns jag till, detta kan sägas vara Simoninis valspråk eller det som genomsyrar hela hans värld och sätt att se på världen.
Ändamålen helgar medlen brukar man ju säga och trots att jag har passerat flera stadier under läsningen av boken. Jag har varit uttråkad, äcklad, avståndstagade, trött och irriterad i olika grader under lyssnandets gång men ändå har här funnits något som höll mig kvar. Det var själva målet med boken att göra ett försök att förklara varför förintelsen blev möjlig. Läsaren får följa Simoninis långa väg med att skapa "Sion vises protokoll" som det sades var beviset för judarnas konspiration till att ta över världen. Läs mer här.
Under läsandets gång får man sig en rejäl historielektion från andra halvan av 1800-talet. Vi får följa med Simonini till Italien där Garibaldi enar landet, till Tysk-franska kriget 1870-71 och se hur bokens antihjälte är en av männen bakom Dreyfusskandalen i Frankrike.
Jag har verkligen lärt mig något av funderingarna efter läsandet av Begravningsplatsen i Prag, att det kan vara bra att smälta och fundera kring sina intryck innan fingrarna far över tangenterna fulla av mina första intryck. Den lärdomen ska jag bära med mig.
4 kommentarer:
Jag började lyssna på den innan jul, men kom lite av mig och jag håller med dig om mycket duskriver. En sak som slog mig var att jag nog aldrig hade orkat lyssna/läsa om jag inte redan var bekant med Italiens historia och geografi. Det hade helt enkelt blivit för mycket att hålla i huvudet. Får se om jag lyckas samla mig att lyssna klart någon gång!
Jag minns intervjun med Ecco i babel där han beskrev hur han hade skapat denna alligenom sympatiska människa - jag tror nog inte att boken blir läst av mig men spännande ingång. Jag ska skriva om en person som jag avskyr...
Vicky: ska bli spännande att höra vad du tycker om du fullföljer.
Ann: Ja, ibland är det nog lättare att skriva om någon man avskyr än någon man älskar. Kanske...
Hallå, min tangentbordsslintargen slår till igen. Alltigenom osympatiska människa menar jag förstås. Det vore klart sympatiskt av mig att inte ha så bråttom när jag kommenterar ;-)
Skicka en kommentar