Hon förväntades göra ett ståndsmässigt gifte men oturligt nog var den man hon blev kär i prins Alexander av Battenberg inte fin nog åt den tyska kejsarfamiljen. Att han var kung av Bulgarien var också en black om foten för den unge mannen, det var en för osäker position och äktenskapet förhindrades efter flera års smärta och längtan för den unga Viktoria. Hon gifte sig istället med prins Adolf av Schaumburg-Lippe som inte hade så mycket som talade för sig förutom att han då var prins. Paret fick aldrig några barn och mitt under första världskriget blir Viktoria änka.
Sedan Tyskland blev republik 1918 förlorade hon många av sina privilegier och inkomster. Livet blev fattigare. När hon var 61 träffade hon en rysk emigrant som utgav sig för att vara av rysk adlig familj, Alexander Zoubkoff som endast var 27. De gifte sig trots hennes familjs protester och det dröjde inte länge förrän Zoubkoff hade förskingrat det som var kvar av Viktorias förmögenhet och stuckit sin väg.
Viktoria avled 1929 helt utblottad och ensam men hade kort dessförinnan hunnit skriva och ge ut sina memoarer, Was mir das Leben gab - und nahm (Vad livet mig gav - och tog). Boken har inga större litterära kvaliteter och detta var långt innan det var populärt att hänga sina X, föräldrar eller bekanta memoarerna så alla får ett väldigt gott omdöme. Den är en smula slätstruken och hon lyckas inte heller på ett övertygande sätt förklara varför hon gifte med Alexander Zoubkoff.
1 kommentar:
Intressant.
Skicka en kommentar