Kulturmiljön hemmavid del 12

En kolbotten är en lämning efter en kolmila. Kolmilan lämnar i allmänhet efter sig ett tydligt spår som varar i många decennier. Botten kan antingen verka helt steril jämfört med omgivningen, helt utan växtlighet, eller ha en abnorm växtlighet av någon sort - en uppseendeväckande tät klunga granar till exempel, avgränsad till en liten cirkelformad plätt i skogen, kan vara ett tecken på att platsen varit en kolmila. Enklast ser man dock kolbottnen genom att den avgränsas med ett dike eller gropar ställvis placerade runt kolbottnen. Och ofta är även kolbottnen lätt höjd över omkringliggande mark.

Kolbottnar finns i mängder på fastighetendär vi bor, det är ingen överdrift att säga att här har funnits ett 50-tal kolbottnar. Vi bor inte så långt från bl a Huseby bruk där det gick åt väldiga mängder kol för att hålla smedjan igång. Vid en av kolbottnarna återfinns även rester av en kolarkojas murstock. Denna har upptäckts av en slump för några år sedan vid gallring. Stormen Gudrun gick hårt åt resterna av denna lämning. Vid plantering undviker man att sätta plantor i kolbottnarna. Risken att träden ändå drabbas av rotröta är stor.