Michela Murgia - Själamakerskan

Tidigare i somras var det många bloggare som läste och hyllade Själamakerskan av Michela Murgia så till den grad att jag blev nyfiken och ställde mig i kö till ex från biblioteket. Jag blev dessbättre inte besviken på boken. Den är verkligen bra, lättläst och läsvärd trots att den handlar om så svåra ämnen som barn som adopteras bort av ekonomiska skäl och aktiv dödshjälp.

Maria är sex år och yngst bland fyra systrar till en änka. Marias mor lämnar bort henne till en gammal kvinna i byn på Sardinien där de bor och Maria finner sig relativt lätt i sitt öde, och blir den gamla kvinnan Tzia Bonaria Urrais själabarn. Det tar många år för Maria att upptäcka vad hela byn redan vet, nämligen att Tzia sysslar med en form av dödshjälp, hon är byns accabadora. En accabadora är en gammal sardinsk tradition och accabadoran var ansvarig för att förkorta den döendes lidande.

När Maria upptäcker sanningen om Tzia Bonaria Urrai ställs hela hennes existens på huvudet och hon ställs inför ett val. Gilla läget eller inte. Det sätter onekligen igång funderingar kring eutanasi och vem som har rätt att gripa in eller styra över liv och död. Det figurerar en katolsk präst i boken men vilken hans och kyrkans iställning egentligen är, är oklart. Fortlevde den här traditionen med kyrkans goda minne?

Andra som läst och skrivit om Själamakerskan är Lyran, och dagarna går, Fru E:s böcker och Bokmania.