Det som först fångade mitt intresse var att Harry Bernstein, bokens författare debuterade när han var 96 år gammal. Boken Den osynliga väggen är Harrys memoarer och de tar sin början i ett av Englands fattiga arbetarkvarter när han själv är fyra år gammal. Harrys pappa jobbar i en av stadens textilfabriker, han super och struntar i sin familj. Modern kämpar med att hålla samman hemmet och familjen, hon vänder på alla slantar. De är judar och bor liksom andra av samma religion på ena sidan av gatan medan kristna familjer bo på andra sidan. Det finns en osynlig vägg mitt i gatan som bara mycket undantagsvis korsas. Varje judisk familj har en braständande kvinna från den kristna sidan av gatan som hjälper dem med matlagningen på sabbaten. När första världskriget drabbar hela landet, då unga män från båda sidor av gatan rycker ut i kriget och de sorgkantade telegrammen delas ut på bägge sidor, först då kan man börja skönja en ljusning i förhållandena. När Harrys storasyster Lily blir kär i en man från den kristna sidan sätts mycket på sin spets.
Jag älskade verkligen att läsa den här boken. Man möter ett myllrande persongalleri och verklighetstrogna miljöer som skildras med stor detalrikedom. Harry berättar rättframt utan sentimentalitet om de knappa förhållanden som familjen tvangs leva under och tips och tricks hur man kunde utvidga hushållskassan. Rekommenderas.
4 kommentarer:
Jag blir nyfiken och vill väldigt gärna läsa denna bok.
åj, läste om en 80-åring...
Jag tyckte också mycket om att läsa den här boken. Den är väl berättad.
Ja, den är så väldigt fin! Du har två böcker till att se fram emot av Bernstein, inte lika bra och med många upprepningar, men ändå fascinerande.
Skicka en kommentar