torsdag 7 februari 2013

En kärlekshandling, eller kanske flera?

Madeleine vaknar på sin examensmorgon och är bakfull. Läsaren får bekanta sig med henne, hennes föräldrar och en kompis Mitchell (som är kär i henne) under en allt annat en lugn frukost tillsammans. Madeleine avviker från själva examensparaden för att hasta till f d pojkvännens Leonards sida. Han är inlagd på psyket och det enda Madeleine vill göra är att finnas där för Leonard och ta hand om honom.

Handlingen spolas tillbaka i tid och vi får följa Madeleine, Leonard och Mitchell under deras studieår.  Normalt skulle jag tvekat att läsa något som hamnar under aka-porr, men här blir skolan, lektionerna och festerna mera den riktiga miljön som utspelas i än ett försök att spinna på en populär genre. Det fungerar alltså och det fungerar alldeles utmärkt. Det är inte bara tiden som skiftar i boken utan också berättarperspektivet och det är spännande. Författaren lyckas på bra sätt komma både Leonard och Mitchell in på livet med utförliga beskrivningar av deras tankar och känslor. Däremot faller dessvärre porträttet av Madeleine ganska platt till marken.
 
Jag har funderat på titeln En kärlekshandling och funderat på vad som egentligen åsyftas med det. När man vinklar och funderar på text och innehåll gör alla tre karaktärerna uppoffringar och handlar på ett sätt som skulle kunna vara vad titeln syftar på. Min tolkning är att här finns rum för flera kärlekshandlingar och inte bara en.
 
Madeleine gifter sig med Leonard och är beredd att stötta honom till 100% i hans bipolära sjukdom. Mitchell däremot luffar runt i Europa och Asien med ett brustet hjärta och försöker göra gott genom att arbeta som volontär hos moder Teresa i Indien. De sammanstrålar alla i slutet av boken och det  är inte enbart goda nyheter.
 
Detta är min första bekantskap med Jeffrey Eugenides och den ger verkligen mersmak. Det går lätt att bortse från de ibland lite väl utdragna teoretiska resonemang som förs i boken. Jag fastnar speciellt för det djupa och innehållsrika porträttet av Leonard. Det är en så stark och innehållsrik beskrivning av en person med bipolär sjukdom, att jag tyckte att Leonard stundtals verkligen kröp in under huden på mig.
 
Norstedts har gett ut denna och Jeffrey Eugenides stora genombrottsroman Middlesex som jag nu också är sugen att ge mig på.

4 kommentarer:

Fru E sa...

Jag har heller aldrig läst Eugenides (har problem bara att stava efternamnet!), men är allt lite nyfiken. Och din recension gör att jag tror att detta kan vara något för mig, helt klart.

mimmimarie sa...

Fru E, jag tror definitivt att Eugenidies (öva på namnet) är en författare för dig.

Anonym sa...

Åh, jag har börjat läsa för några dagar sedan och gillar den jättemycket, jättemycket.

Pia

mimmimarie sa...

Pia: vi brukar ju tycka likadant om böcker.