Sofi Oksanen - När duvorna försvann

Jag har gått och väntat på Sofi Oksanens senaste bok sedan jag läste Utrensning innan jag började blogga. Mina förväntningar skruvades ner en del efter att flera recensioner var lite försiktigt negativa men jag behövde inte vara besviken på När duvorna försvann. Jag tycker den håller hela vägen.

Det är inte ofta som kritikerrosade författare också vinner de vanliga läsarnas intresse och kärlek, men det har Oksanen visat att hon kan med sina inalles fyra romaner.

Återigen är det Estland boken handlar ifrån. Dels åren runt andra världskriget då Estland först besattes av Sovjet, sedan i några år av nazityskland för att återigen lyda under Sovjet. Dels mitten av 1960-talet då Sovjet verkligen bitit sig fast och det fanns agenter och angivare överallt i samhället.

Det är en bok om makt och om överlevnadsstrategier. Sofi Oksanen sa själv i en intervju att skrivande är kopplat till makt och att hon själv är intresserad av maktstrukturer. Totalitära staters makt är kopplad människors rädsla. Jag fastnar mer för överlevnadsstrategierna som bokens huvudperson, ibland kallad Edgar och ibland Barts uppvisar. Han lyckas vända kappan efter vinden och sno sig själv ut-och-in för att överleva. Han tjänar glatt olika herrar och politiska system för att överleva och skaffa sig själv fördelar. Han har inga skrupler när det gäller att ange de som står honom allra närmast, både hustrun och kusinen offras.

 Titeln syftar på att duvorna i Estland försvann när Tyskarna 1941 ockuperade landet eftersom det var en populär fågel att äta. Detta var tidigare okänt som föda i Estland. Såklart kan det ju också tolkas som att freden försvann, då duvan är en fredssymbol. Hursomhelst, en mycket läsvärd bok som varmt rekommenderas.

Det finska originalomslaget, likadant
som det svenska vilket innebär att jag
klarat av nr 26 i Kaosutmaningen. Läs
en bok vars omslag är samma som originalet.