Baltutlämningen, ett sår i den svenska efterkrigssjälen

I samband med andra världskrigets slut flydde många människor över Östersjön från de baltiska staterna till Sverige för att undkomma att bli fångade av sovjetarmén. De civila flyktingarna hade inga problem med att få stanna, värre var det för de ester, letter och litauer som var militär personal. De hade stridit i olika grad av frivillighet för Tyskland och internerades i några olika läger runt om i södra Sverige.

Den socialdemokratiska regeringen beslöt snart att utlämna balterna men detta hölls hemligt i flera månader för att hålla de fångna lugna och allmänheten ovetandes. Läs mera om baltulämningen här.

 I våras när jag läste P O Enquists Ett annat liv, se här, blev jag nyfiken på boken Legionärerna och under sommaren läste jag ut den. Enquist har gjort en grundlig efterforskning och boken är noggrant skriven och källorna redovisas steg för steg. Den sprider ljus över en av efterkrigsperiodens mest kända händelser i Sverige. Baltutlämningen har kallats ett sår i den svenska själen och det var såklart ett kontroversiellt och måhända fegt beslut att utlämna balterna men man måste alltid döma med "historiska glasögon" på tänka sig in i den situation som rådde då, även om beslutets rättfärdigande inte blir lättare då.

Enquist vrider och vänder på problematiken och försöker belysa skeendena från olika synvinklar. Speciellt intressant är de djupdykningar han gör i enskilda fallen, läsaren får följa människoödena både i Baltikum innan flykten och efter återvändandet till hemlandet. För den historieintresserade är det en bok att sjunka ner i och leva med i ett tag.