Läser du helst standalones eller bokserier?
Jag läser helst enskilda böcker och är för nyfiken för att inte söka vidare och upptäcka nya böcker, miljöer och karaktärer. Det är få jag finner så bra att jag vill läsa om och om och om. Kanske är aversionen mot serier gammal. Som ung fick jag nog av alla Kittyböcker, Lottaböcker och Annikaböcker och ville ha något annat som vuxen. När jag någon gång i vuxen ålder fastnat i en serie har jag känt att författaren/förlaget vill mjölka ut så mycket som möjligt av en populär serie att kvaliteten sjunker ju längre serien pågår.
Till serier räknar jag nu inte trilogier som jag läser med nöje. Hit räknar jag Hilary Mantels böcker där jag nu är mitt uppe i andra delen Bring up the Bodies eller Jonas Gardell Torka inte tårar-böcker.
19 kommentarer:
Trilogier kan ibland kännas som alldeles lagom :-)
PS Jag läste också Lottaserien. Den var lååång...
Trilogier är nästan en egen kategori, inte serie, inte standalone.
Jaa men alla barnserier var ju super långa, jag läste flera stycken och de tog ju aldrig slut!!
Trilogier är ju som ett mellan ting och alldeles lagom :)
sv: Oh ja jag känner verkligen att många serier mjölkas till sista droppen. Jag vill se ett mer planerat avslut, så man känner att nu är det slut. "Mäh tar den här serien verkligen aldrig slut" kan jag känna/säga när jag ser att en författare kommer med ännu en bok!!
Trilogier kan vara alldeles lagom ibland :)
Håller med, trilogi är något annat. I alla fall när författaren har en klar tanke med intrigen och det finns ett klart slut på böckerna - att man vet att det inte fortsätter i evighet.
Serier kan ofta kännas som massproducerat litteraturslarv, som enkla pengar för de författare som lyckas slå igenom med första boken.
Trilogier brukar bli lite sådär lagom :)
Jag gillade serier som Narnis och Lilla huset på prärien och Kulla Gull mycket när jag växte upp. Och Katitzi! Men nu så blir det sällan, bara deckarserier. Nessers böcker om Barbarotti tyckte jag var en mycket bra serie. Människorna utvecklades på vägen.
Jag gillade serier som Narnis och Lilla huset på prärien och Kulla Gull mycket när jag växte upp. Och Katitzi! Men nu så blir det sällan, bara deckarserier. Nessers böcker om Barbarotti tyckte jag var en mycket bra serie. Människorna utvecklades på vägen.
Har inte funderat över hur jag betraktar trilogier. Men, nej det är nog inga serier i mina ögon.
Ja det där med att kvalitén sjunker i serier har jag varit med om många gånger, oftast är det "mellanböckerna" som blir rätt dåliga men då är jag redan fast och härdar ofta ut för att jag vill veta slutet.
Trilogier är precis lagom. Jag läste Kittyböcker när jag var liten och tror faktiskt att den serien fortsätter än idag eller har jag fel?
Ja, det är ju viktigt att en serie avslutas på topp!
Egentligen tycker jag att en författare aldrig borde skriva en serie med fler än max tio delar. Det är ungefär där det börjar bli riktigt trist :)
Du har en poäng med trilogierna... för visst kan serier gå på tomgång ibland :(
Ja, en trilogi är oftast ganska lagom... annars blir det lätt samma sak om och om igen och ingen kvalité. Fast jag kallar nog trilogierna för en serie :-P
Jag läser en hel del serier. Trilogier kan oftast räcka faktiskt, det blir lagom.
Håller med de flesta här om att en trilogi är ganska lagom egentligen - då får man mer av det man gillade i första boken, utan att det blir för långrandigt. Med deckare kan jag i och för sig tänka mig ganska långa serier,,, Jag slukade också både Kitty och Lilla huset på prärien när jag var barn! De böckerna vet jag inte när jag tänkte på senast :-)
Jag gillar serier, gärna långa, företrädesvis deckare, men kan tänka mig att blanda upp med standalones...
Skicka en kommentar