Redan på i inledningen fångade Håkan Nessers nya roman Levande och döda i Winsford mig då huvudpersonen bestämmer sig för att överleva sin hund. Så har jag själv tänkt ibland, någon som bryr sig om sin hund kan inte vara en dålig människa, eller?
Maria är bokens huvudperson. Hon är 50+ och har slagit sig ner vid Exmoorheden i sydvästra England under falskt namn. Detta är en magisk och mystisk plats, full med sägner och sagor som Nesser skickligt drar nytta av i sin berättelse. Mobiltelefoner eller GPS fungerar inte och ingen granne finns på nära håll att få hjälp av. Att lyssna på boken är som att långsamt skala en lök, varv efter varv plockas bort och nya lager uppenbarar sig, ny kunskap framträder och sympatier förskjuts. Bit efter bit rullas Marias liv upp och de händelser som ledde fram till att hon plötsligt finns här i Exmoor.
Det är det inre dramat som fångar mig under lyssnandets gång. Ser hon i syne, hör hon i syne, inbillar hon sig. När hjärnspökena övergår till reella hot går berättelsen upp en växel utan att förlora den genuina, saktfärdiga, omsorgsfulla berättarstilen som jag tycker så mycket om.
Det är bara synd att vi som lyssnar inte fick njuta av författarens egen uppläsning. Han har en oslagbar röst som gjord för att läsa sina egna verk.
Andra som läst Levande och döda i Winsford är Och dagarna går och Lyrans noblesser.
4 kommentarer:
Bra tips.
Läste som följetong i sommar, så spännande! <3 Nesser :)
Håkan Nesser kan verkligen sin grej! Denna kommer jag nog också att försöka läsa så småningom :)
Jag tyckte det var en riktigt bra roman, jag som redan är mörkrädd blev inte mindre av att lyssna på den här. Var ensam i sommarstugan och kunde till slut bara lyssna på dagarna... Just i den här tyckte jag inte det gjorde något att Nesser själv inte läste eftersom det är Maria som är berättaren. Men annars älskar jag hans inläsningar!
Skicka en kommentar